Barnexem
Barneksem blir allt vanligare. Kallas också atopisk dermatit eller astmaeksem. Det är ett långvarigt, kliande eksem som ofta dyker upp redan när barnet är 2-6 månader. Då brukar det visa sig som ett kliande rött utslag på kinderna. Senare återfinns det oftast i knä- och armveck, på handlederna, anklarna och halsen. Utslagen kliar mycket och huden blir förtjockad. Personer med barneksem har tendens till torr hud och en ökad risk för utveckling av astma och allergi. Många växer ifrån sina barneksem, medan andra har problem mer eller mindre hela livet.
Behandling: Undvik det som framkallar utslag. Använd bomullskläder. Tvätta kläderna i oparfymerad tvål och undvik sköljmedel. Spara på tvålen och använd rikligt med fuktighetskräm flera gånger om dagen. Ofta kan man behöva använda en kortisonkräm, men rådgör alltid med läkare först.
När ska man uppsöka läkare: Om du misstänker att ditt barn har atopisk dermatit ska du kontakta vården, för att få behandlingsråd och information. Uppsök också läkare om utslagen börjar vätska. Då är de troligtvis infekterade.
Svampinfektioner hos barn / Vad händer i kroppen?
Svamp ger oftast inte något besvär
Svamp och bakterier förekommer naturligt på huden och slemhinnorna hos alla människor. Det brukar även finnas en balans mellan bakterier som är skadliga och de som inte är det. De ofarliga bakterierna konkurrerar ut svampar och bakterier som orsakar sjukdomar och därför får man oftast inte hudinfektioner.
Två typer av svamp
Om barn får svampinfektioner brukar de orsakas av jästsvamp, candida, eller trådsvamp, dermatofyter. Barn i alla åldrar kan få besvär. Vanliga symtom på jästsvamp är till exempel en vit beläggning i munnen hos spädbarn, så kallad torsk, eller rodnader i hudveck. Om barnet drabbats av trådsvamp kan det uppstå en eller flera röda fläckar på huden. Det kan också klia.
Spädbarn kan få jästsvamp lättare
Eftersom spädbarn föds utan hudbakterier kan de lättare få infektioner av jästsvamp. De behöver först bygga upp en normalflora av bakterier innan motståndskraften mot svampinfektioner är utvecklad.
En svampinfektion kan också blossa upp när barn får antibiotikabehandling, eftersom medicinen även minskar antalet nyttiga hudbakterier. Dessutom kan vissa sjukdomar eller nedsatt immunförsvar öka risken för jästsvampsinfektioner.
Svamp i underlivet hos flickor
Svamp i underlivet drabbar framför allt äldre flickor och vuxna kvinnor och beskrivs inte här. Läs mer om svamp i underlivet i 1177.se. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
Hudinfektioner orsakade av trådsvampar
Om barn får svampinfektioner orsakade av trådsvamp kan de få besvär på olika ställen på kroppen, så kallad ringorm eller revorm eller besvär i hårbotten. Äldre barn kan få fotsvamp, även om det är ovanligt.
Ringorm och infektioner i hårbotten smittar genom direktkontakt mellan djur och människa och mellan människa och människa. Hårinfektioner smittar även via mössor, kammar och liknande. Fotsvamp smittar vanligtvis via golv till exempel i simhallar och gymnastiksalar. Antagligen är en del barn mer mottagliga än andra för infektioner som orsakas av trådsvamp.
Svampinfektioner hos barn / Diagnos och vård
Klåda och rodnad vanliga symtom
Hudinfektioner orsakade av jästsvamp uppstår på varma och fuktiga ställen som i barnets ljumskar, armveck och liknande. Huden blir röd och kan vätska sig. Det kan klia. Ibland förekommer också små varblåsor.
Tvätta, lufta och håll hudvecken torra
Om barnets hud blir röd och kliar kan man börja med att tvätta rent med vatten eller alsollösning, som är sammandragande, uttorkande och kylande. Använd inte alsolsprit som innehåller alkohol och kan svida. Det är också bra att lufta och försöka hålla torrt.
Man kan försöka behandla själv i ett par dagar. Om man känner sig osäker, om barnet har stora besvär eller om det inte blir bättre efter ett par dagar kan man kontakta BVC. Det kan behövas en kräm som innehåller medel mot svamp.
För att försöka förebygga svampinfektioner kan man hålla hudveck som hals, armveck och ljumskar rena och torra.
Blöjutslag eller svampinfektion?
Röd och irriterad hud under blöjan på små barn är oftast vanliga blöjutslag. Men någon enstaka gång kan utslagen bero på en svampinfektion.
Behandla som blöjutslag först
Som förälder kan det vara svårt att avgöra om det är vanliga blöjutslag eller svamp. Behandla därför först som om det är blöjutslag:
- Håll stjärten ren genom att tvätta försiktigt med vatten. Om tvål behövs, bör man använda en mild tvål. Om huden är öm är det bättre att rengöra med barnolja än med tvål.
- Låt barnet ligga utan blöja på torrt underlag och lufta stjärten så mycket som möjligt.
- Byt blöjor ofta och så fort som möjligt när barnet har bajsat.
För att få en snabbare läkning kan det vara bra att använda en skyddande salva som innehåller zink till exempel Kalkpasta, Silon- eller Inotyolsalva. På barnavårdscentralen eller apotek kan man få råd om olika salvor.
Om inte den här behandlingen hjälper på en eller ett par dagar bör man kontakta BVC. Utslagen kan bero på en svampinfektion och kan behöva behandlas med en kräm som innehåller medel mot svamp.
Så får du bort torsk
Torsk är en svampinfektion i barnets mun som främst kan ses som en vit beläggning på tungan.
Torsk framträder som vita beläggningar på kindernas insida, på tungan och i gommen. Det kan också visa sig som ett rött utslag med små upphöjda prickar runt ändtarmsöppningen. Ibland kan barnet äta dåligt.
Vad är torsk?
Torsk är en svampinfektion som orsakas av bakterien Candida albicans och som i första hand drabbar spädbarn.
Behandling
Torsk är inte farligt och man behöver inte uppsöka läkare, det försvinner oftast av sig självt. För att påskynda läkandet kan man pensla munnen med en bomullspinne indränkt i mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel Vichyvatten. Det ska man göra flera gånger om dagen, speciellt efter måltiderna. Man kan också doppa nappen i Vichyvatten.
Om man ammar kan svampen överföras till bröstvårtan som kan bli röd, irriterad och öm. Pensla också den med Vichyvatten, före och efter amning.
Tala med barnavårdscentralen om behandlingen inte skulle hjälpa. Sköterskan kan pensla barnets tunga med medicin som är effektivare än Vishyvatten.
Torsk – en vitaktig beläggning i munnenBarn kan också få en svampinfektion i munnens slemhinna som kallas torsk. Det är vanligast hos spädbarn. En vitaktig beläggning bildas på tungan, insidan av kinderna och i gommen. Ibland kan man uppleva att barnet har lite problem med att äta. |
|||||||||||||||
Ofta försvinner torsk av sig själv utan behandling.Det är inte farligt för spädbarn att ha torsk i munnen. Ofta försvinner det av sig själv utan behandling.
Om man vill försöka att få bort beläggningen kan man pensla med mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel vichyvatten. Man kan använda tops och pensla i munnen flera gånger om dagen, särskilt efter måltiderna. Om barnet använder napp kan man doppa nappen i vichyvatten. Om spädbarn har torsk brukar man inte behöva uppsöka barnavårdscentral eller annan vårdcentral, men man kan alltid rådgöra med barnavårdcentralen. Om större barn får torsk bör man kontakta vårdcentralen. |
|||||||||||||||
Ringorm – ringformade utslagRingorm eller revorm orsakas av trådsvampar och barnet kan ha blivit smittat av djur eller andra människor. Ringorm är ringformade, rödaktiga hudförändringar på kroppen, främst på magen, armar, ben eller i ansiktet. Huden innanför ringen kan se ut som vanligt. Både antalet utslag och storleken på utslagen kan variera. Det kan även klia. Ibland kan den här typen av svampinfektion likna vissa typer av eksem. |
|||||||||||||||
Svamp i hårbottenEn infektion orsakad av trådsvampar kan också visa sig i hårbotten som områden med mjälliknande fjäll och hårlösa fjällande fläckar. Ibland blir ett område inflammerat och varigt. |
|||||||||||||||
Fotsvamp ovanligt hos barnFotsvamp är också en trådsvampsinfektion men är ovanlig hos barn. De vanligaste symtomen är klåda och fjällande hud mellan tårna samt rodnad och eksemliknande förändringar på fotsulorna. Barn kan ha den här typen av besvär, särskilt på vintern, utan att det behöver vara fotsvamp. |
|||||||||||||||
Kontakta vårdcentralenOm man tror att barnet har ringorm, svamp i hårbotten eller fotsvamp bör man kontakta vårdcentralen. |
|||||||||||||||
DiagnosLäkaren känner igen svampinfektioner på utseendet eller genom att ta prover från huden, som skickas till speciella laboratorier för direkt analys eller odling. |
|||||||||||||||
Svampmedel kan hjälpaTrådsvampsinfektioner behandlas med svampmedel. Lindriga besvär behandlas ofta med krämer som används direkt på huden. Utbredd revorm eller hårbottensvamp kräver ofta långvarig behandling med tabletter. |
|||||||||||||||
Hur kan man förebygga besvär av trådsvamp?För att skydda barnet kan man försöka se till att det inte har direkt kontakt med andra barn som har en trådsvampsinfektion. Barnet kan försöka undvika att låna mössor och kammar. Man kan även ge barnet rådet att inte gå barfota på fuktiga golv, exempelvis i simhallar, gymnastiksalar och omklädningsrum. Det är också bra att inte använda täta skor eller gummistövlar mer än nödvändigt och att tvätta fötterna och byta strumpor regelbundet.
Blemmor” på nyfödda – bra för immunförsvaret De vanligt förekommande utslagen hos friska nyfödda barn, i folkmun kallade ”hormonprickar”, är i själva verket är ett kraftfullt svar på de bakterier som normalt befolkar vår hud. Det visar en studie gjord av forskare vid Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus. Mer än hälften av alla nyfödda barn får röda prickar på huden strax efter födseln. Utslagen försvinner spårlöst efter några veckor, men under den tiden kan de orsaka många undringar och oro hos föräldrarna. Nya resultat visar nu att prickarna bara är en helt normal reaktion i barnets hud då den möter den flora av mikroorganismer som finns i världen utanför livmodern. Under fosterlivet är miljön helt steril. Inom ett fåtal dygn efter födelsen etableras en ekologisk balans mellan olika populationer av koloniserande mikrober och deras värd, barnet. Denna interaktion mellan mikrober och dess värdorganism är en aktiv process där det medfödda, naturliga immunförsvaret spelar en avgörande roll. Man undersökte 69 nyfödda barn, med eller utan hudprickar, gjorde bakterieodlingar från huden och tittade på hudflagor i elektronmikroskop. Hos de allra flesta barnen hittade man bakterier på huden, ofta av typen stafylokocker, ofarliga bakterier som tillhör vår normalflora. Som kroppens största organ är huden en huvudaktör i skyddet mot infektioner, dels genom att fungera som en passiv barriär och dels genom att den initierar aktiva inflammatoriska kaskadreaktioner. Mikroorganismerna tränger troligen in i kroppen via alla de små hårsäckar som täcker huden och som är extra många hos nyfödda. – I den här studien har vi visat att den plötsliga exponeringen för olika mikrober som sker i och med födelsen, triggar immunsystemet och ger barnet ett starkare skydd mot sjukdomsalstrande bakterier, säger docent Giovanna Marchini. – Vi tror även att barnets första kontakter med mikrober på sikt kan påverka toleransutveckling och därmed uppkomsten av allergier samt autoimmuna sjukdomar senare i livet. Text: Ulla Bredberg. Artikeln är publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3 2005. BlöjutslagFoto: Leif Strandberg, sjukshusfotograf Blöjutslag i stjärten får många småbarn någon gång, särskilt vid magsjuka och antibiotikabehandling. Utslagen beror på att huden kommer i kontakt med framförallt avföring, oftast i samband med diarré. Täta blöjbyten och att smörja med skyddande kräm räcker vanligen. Kontakta barnavårdscentralen om besvären inte blir bättre eller förvärras.
Blöjutslag är mer vanliga om blöjan inte byts tillräckligt ofta. Utslagen utvecklas lättare när barnet får magsjuka eller diarré. Studier har visat att det inte verkar spela någon roll om man använder tygblöjor eller engångsblöjor. Inte heller hur huden rengörs, om du tvättar med vatten eller våtservett. SymtomOm ditt barn har röda och irriterade utslag i stjärten och i ljumskarna är det sannolikt blöjutslag. Ibland blir utslagen till små öppna sår som kan vätska. Vid lindriga blöjutslag har barnet oftast inte ont, men vid kraftigare utslag kan barnet skrika eller gråta när du rör vid huden. Förebyggande
EgenvårdBlöjutslag kan du oftast själv behandla. Framförallt med skyddande kräm och täta blöjbyten. Blöjan ska hållas torr och bytas ofta. Smörj med fet kräm i ett tunt lager. Fråga om rådOm du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare. För råd på arabiska ring 08-528 528 38. För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96. Sök vårdKontakta din barnavårdscentral:
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Sök vård uppe till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter till höger. BehandlingLäkemedelOm utslagen inte ger med sig kontakta BVC eller vårdcentralen. De kan till exempel ge råd om du kan använda någon särskild kräm som till exempel en svag kortisonkräm, eventuellt med någon tillsats mot svamp. Barn under två år bör bara använda läkemedel med kortison efter det att en sjuksköterska eller läkare tittat på utslagen. Läs merLäs mer genom att klicka på länkarna uppe till höger. Röd och irriterad hud
Utslagen beror på att huden under blöjan haft kontakt med urin och avföring tillsammans med fukt och värme. Risken för blöjutslag kan öka om barnet har magsjuka med diarré eller om barnet behandlas med antibiotika, eftersom medicinen tillfälligt kan ge lös avföring. Vid lindriga blöjutslag har barnet oftast inte ont, men vid kraftigare utslag kan barnet reagera vid beröring och skrika eller gråta när man tvättar stjärten. Vad kan man göra själv?
För Om barnet har fått vätskande hudutslag kan man badda försiktigt med alsollösning som är sammandragande, uttorkande och kylande. Alsollösningen kan köpas på apotek. Den är mildare än alsolsprit, som innehåller alkohol och kan svida. Genom att följa råden ovan kan man också förebygga blöjutslag. Man kan behöva kontakta vårdenOm utslagen inte minskar efter några dagars behandling eller om de förvärras ska man ta kontakt med barnavårdscentralen, BVC. Detsamma gäller om utslagen sprider sig utanför blöjan. Någon enstaka gång kan utslagen bero på en svampinfektion. ManusförfattareMargareta Cassel, sjuksköterska, Stockholm FaktagranskningBertil Marklund, professor och specialist i allmänmedicin, Vänersborg Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177.se redaktion, medicinske chef och redaktionsråd. Diarré hos barn Diarré kallas det när barnet flera gånger per dygn har mycket lös avföring. Diarré beror ofta på en tarminfektion, överkänslighet mot ett ämne eller förgiftning av dåligt tillagad mat. Ofta får barnet magsmärtor, feber, illamående och kräkningar. Kontakta barnakuten i vissa fall – se nedan.
Diarré innebär att något irriterar insidan av tarmen. Tarmen arbetar för fullt och pressar allt som är i tarmen fort framåt mot ändtarmen. Då hinner inte tarmen suga upp vätskan på vägen. Avföringen blir flytande, nästan vattentunn, och kroppen förlorar vätska. Det finns olika orsaker till att barn får diarré. Här är några:
Det är vanligt att barn i åldern sex månader till tre år har långvarig lös avföring, trots att de mår bra i övrigt. Om barnet ser ut att må bra och växer som det ska är detta oftast ingenting att oroa sig för. SymtomDiarré är tunna, täta avföringar i stora mängder som oftast varar under en kortare tid. Det är vanligt att diarré förekommer tillsammans med andra symtom på mag- och tarminfektion, till exempel ont i magen, feber, illamående och kräkningar. FörebyggandeSmittaVirus- och bakterieinfektioner som ger diarré är ofta väldigt smittsamma. Kom ihåg att alltid tvätta händerna efter toalettbesök. God hygien i köket är viktigt, både vid tillagning och vid förvaring av matvaror. Det kan vara svårt att undvika att träffa personer med diarré, särskilt på förskola och skola där det är vanligt. Men undvik att träffa personer du vet har diarré. EgenvårdOm ditt barn har diarré är det viktigt att du som förälder är uppmärksam på hur barnet mår. Små barn är mycket känsliga för uttorkning och kan snabbt bli sämre. Hög feber gör att barnet förlorar mer vätska och därför är det viktigt att ta tempen ett par gånger per dygn. Kontrollera att ditt barn kissar normalt. Barn i åldrarna 6-12 månader behöver 0,5-1 liter vätska per dygn och barn över ett år 1-1,5 liter. Detta kan du göra för att motverka att ditt barn blir uttorkat:
Så fort ditt barn vill kan det få börja äta som vanligt igen. Man kan prova att blanda i lite extra fett i maten, till exempel en klick smör. Vid svårare diarré är det bra att undvika mjölk, glass, läskedrycker och fullkornsvälling de första tre dagarna. Det är också bra att vänta med fiberrik mat tills barnet är helt friskt. När diarrén slutat, barnet är piggt och äter vanlig mat igen kan han eller hon gå tillbaka till dagis eller skola. Fråga om rådOm du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Klicka på länken till höger. Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare. För råd på arabiska ring 08-528 528 38. För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96. Om du är osäker kan du också prata med din BVC-sjuksköterska eller skolhälsovården. Sök vårdOm ett litet barn får långvarig diarré kan det få allvarliga följder. Vid diarré hinner tarmen nämligen inte ta upp tillräckligt med vätska och salter ur tarminnehållet och hos ett litet barn kan därför diarré ganska snabbt leda till uttorkning. Kontakta en vårdcentral så att en läkare kan avgöra om barnet är uttorkat. Läkaren kan också utreda vad diarrén beror på. En mag- och tarminfektion som beror på en virus- eller bakteriesmitta kan gå över av sig själv. För att ta reda på om diarrén beror på allergi- eller överkänslighet krävs en ordentlig utredning. Om barnet har blivit sjukt under eller direkt efter en utlandsresa bör man också söka vård. Kontakta läkare eller sjuksköterska omgående om ditt barn har diarré och:
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Sök vård uppe till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter till höger. BehandlingOm barnet är svårt uttorkat kan vätska ges i form av intravenöst dropp, som snabbt återställer vätskebalansen. Små barn med diarré behöver övervakas och om barnet har kraftig vätskeförlust kan det hända att barnet får vara kvar på sjukhuset i ett par dagar tills infektionen gått över. Läkaren kan också ta reda på vad som orsakar diarrén för att kunna sätta in rätt behandling. Om symtomen beror på allergi eller överkänslighet behövs långsiktig behandling bland annat i form av kostförändringar. Falsk krupp ( Pseudokrupp) Falsk krupp är en hastigt påkommande virusutlöst inflammation i de övre luftvägarna. Den är lokaliserad till strupen och den omgivande vävnaden. Det karaktäristiska symtomet är hård, skällande hosta. Sjukdomen uppträder oftast hos barn i åldern 6 månader till 5 år. Det är en vanlig sjukdom med god prognos. Äkta krupp är samma sak som difteri och det är en allvarlig sjukdom. Efter att vaccin mot difteri införts i barnvaccinationsprogrammet har det blivit en mycket ovanlig sjukdom. Hur får man falsk krupp?Virus kan överföras med luftburna droppar i samband med hosta eller en nysning, men kan också smitta från person till person via händer. Med handen överförs sedan viruset till ögon- och nässlemhinnan. Många virus kan förorsaka falsk krupp. Vanligast är parainfluensaviruset, men en rad andra virus, till exempel RS-virus, influensavirus typ A, rhinovirus, adenovirus och coxsackievirus, kan också utlösa sjukdomen. Om man tidigare haft falsk krupp finns det en tendens att den kommer igen i samband med en ny förkylning. Efter 4-5-årsåldern avtar symptomen. Möjligtvis finns det också en allergisk komponent mot parainfluensavirus. Vilka är symptomen vid falsk krupp?
Vad ska man vara särskilt uppmärksam på?
Vad kan man göra själv?
Hur ställer läkaren diagnosen?Diagnosen ställer man på symptomen. Om läkaren vill veta vilken mikroorganism som orsakar sjukdomen kan man ta ett halsprov och undersöka sekret från luftvägarna för virus. Eventuellt kan röntgenundersökning göras. Fortsatt förloppFörloppet av falsk krupp är som regel lugnt och varar i 3-4 dagar; dock kan hostan vara längre. Sjukdomen varierar ofta på så sätt att den förvärras om natten när barnet ligger ner, för att sedan förbättras på dagen. Möjlig försämring vid falsk krupp kan vara:
Hur behandlas falsk krupp?Eftersom det är en virusinfektion kan man inte behandla med antibiotika. Allvarliga fall av falsk krupp lägger man in på sjukhus, där man bland annat kan ge syrebehandling, adrenalin-inhalationsbehandling och behandling med kortison och i sällsynta fall respiratorbehandling. Författare:Hanne Korsholm, allmänläkare
Granskad av:Stina Almkvist, ST-läkare på Sachsska barnsjukhuset, Södersjukhuset, Stockholm Ladda ner vårdprogram vid falskkrupp i pdf format Krupp AllmäntKrupp är en vanlig barnsjukdom som beror på att området nedanför stämbanden blir svullet, oftast på grund av en förkylning. Eftersom luftrören är ganska trånga hos små barn, kan redan en liten svullnad i svalget leda till att luften får svårare att passera. Krupp brukar gå över inom en vecka. Barn som har haft krupp en gång kan få det igen i samband med nya SymtomBarn som får krupp brukar
BehandlingBarn som brukar ha krupp behöver oftast ingen behandling. Det brukar räcka om barnet får komma upp och sitta eller stå. Det är bra om barnet också andas frisk luft. Om barnet blir upprört kan besvären bli värre. Därför är det viktigt att försöka lugna barnet. Det är sällsynt att krupp leder till allvarliga besvär, men om det skulle behövas kan barnet tillfälligt få behandling på sjukhus med till exempel kortison eller adrenalin. När ska man söka vård?Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd. Vad händer i kroppen? Orsakas av virusKrupp är en sjukdom som orsakas av virus och som drabbar små barn. Typiska symtom är skällande hosta, heshet och väsande andning med andnöd, som beror på att luftstrupen har svullnat. Symtomen kommer oftast på kvällen när barnet legat en stund. Krupp, pseudokrupp eller falsk kruppSjukdomen kallas ibland också för pseudokrupp eller falsk krupp, men det blir allt vanligare att gå ifrån det och bara kalla den för krupp Drabbar barnKrupp är, liksom andra luftvägsinfektioner, vanligast på hösten och vintern. Sjukdomen brukar framför allt drabba barn mellan sex månader och tre år, men kan förekomma upp till skolåldern. Vanligast är den kring tvåårsåldern. Krupp är vanligare hos pojkar än hos flickor. Hals och luftrör svullnarKrupp börjar som en vanlig luftvägsinfektion genom att virus infekterar slemhinnorna i halsen och luftrören. Infektionen leder till en inflammation i slemhinnan, som då svullnar något. Vissa barn får en mer kraftig inflammation i området strax nedanför stämbanden. Detta påverkar luftflödet så att barnen får en väsande andning, som på läkarspråk kallas stridor. Svullnaden kring stämbanden gör också att barnet blir hest. Om svullnaden blir kraftig får barnet svårt att andas och blir oroligt. En av orsakerna till att det är vanligare hos små barn är att diametern på luftrören är mindre ju yngre barnet är. Därför kan redan en liten svullnad av slemhinnan leda till att det blir svårt för luften att passera. Vanligast på kvällenOftast kommer de typiska kruppsymtomen på kvällen efter att barnet legat en stund, ibland efter en stunds sömn. Orsaken till detta är att svullnaden i luftröret ökar när man ligger ner. Av samma orsak brukar besvären lätta om barnet får sätta sig eller ställa sig upp. Olika virus kan ge krupp Kan återkomma vid nya förkylningar Möjligheterna att själv förebygga kruppOm barnet tidigare reagerat med kruppsymtom, kan det vara bra att höja huvudändan i sängen när barnet blir förkylt. Då minskar risken för att luftrören ska svullna. De olika virus som kan orsaka krupp är så vanliga att smittan är svår att undvika. Andra sjukdomar kan ge liknande symtomDe typiska symtomen vid krupp, skällande hosta, andnöd och ansträngd väsande andning kan också ha andra orsaker.
Svåra fall sällsyntaKrupp brukar gå över inom en vecka. Eftersom krupp orsakas av en virusinfektion kan den inte behandlas med antibiotika. Någon särskild behandling behövs i allmänhet inte, men ibland kan barnet behöva tillfällig behandling på sjukhus med kortison. Det är sällsynt att krupp leder till allvarliga besvär. Om barnet får stigande feber eller blir sämre över lag, kan det vara tecken på att en bakterieinfektion har tillstött. Man ska då söka läkare. Symtom och diagnosSkällande hosta och svårt att andasOfta visar sig krupp genom att barnet på kvällen, efter att det har lagt sig, vaknar med skällande hosta och har svårt att andas. Andningen blir väsande och ansträngd. När barnet får komma upp brukar besvären börja lätta. Det är vanligt att barnet före kruppsymtomen visar sig har haft symtom som vid en vanlig förkylning med snuva, feber och hosta någon eller några dagar. Inga särskilda undersökningar behövsOm barnet får kruppliknande symtom är det viktigt att bedöma hur barnet mår allmänt. Om barnet exempelvis kan leka lite grann är besvären troligen inte så svåra. Första gången barnet får kruppliknande symtom bör man söka läkare, så att man säkert vet vad besvären beror på. Några särskilda undersökningar, förutom en vanlig kroppsundersökning, behövs oftast inte. Att ta prover gör oftast barnet upprört vilket ökar besvären. Därför undviks all provtagning om det inte är absolut nödvändigt. Om läkaren misstänker att besvären kan orsakas av en struplocksinflammation undersöks struplocket med hjälp av en liten spegel som vinklas så att det går att se bakom tungan. Svårare besvärVid svårare besvär med andnöd andas barnet snabbare och hjärtat slår fortare. I området mellan revbenen och kring nyckelbenen kan huden dras inåt när barnet andas in. Vid mycket svåra besvär kan barnets läppar och fingrar bli blåfärgade som ett tecken på syrebrist. Barnet ser då också mycket tröttare ut. Allmän blekhet och svaghet i alla muskler är allvarliga tecken, men det är mycket ovanligt att krupp leder till så allvarliga besvär. Man ska alltid söka läkare om ett barn har mycket svårt att andas. Om det finns misstanke om andra orsaker till symtomen kan ytterligare undersökningar behöva göras, exempelvis blodprover och röntgen av lungor. Vård och behandling Sök alltid läkare första gångenMan bör söka läkare:
Man kan i första hand vända sig till en läkare på vårdcentral, men eftersom symtomen brukar komma på kvällen kan man behöva åka till en kvällsöppen jourmottagning eller en akutmottagning. Vad kan man göra själv om besvären återkommer?Om barnet haft besvär tidigare och man känner igen symtomen, räcker det ofta med att barnet får komma upp och sitta eller stå. Svullnaden brukar då minska gradvis så att den väsande andningen försvinner. Barnet brukar ofta bli upprört, skrika och gråta, när det är svårt att andas, vilket kan göra att besvären blir värre. Det är därför viktigt att man som förälder försöker behålla sitt eget lugn, för att bättre kunna lugna barnet. Frisk luft kan också hjälpa. Man kan öppna ett fönster eller klä på barnet och gå ut på exempelvis en balkong eller altan. Tidigare har behandling med fuktad luft rekommenderats. Undersökningar de senare åren har visat att detta inte har någon verkan. Om barnet har irriterande hosta kan man pröva att ge hostdämpande medicin som man kan få på recept. För att förebygga besvär kan huvudändan i sängen höjas vid förkylningar. Behandling på sjukhusIbland kan barnet behöva tillfällig behandling på sjukhus för att underlätta andningen. Vid lättare besvär, särskilt vid rethosta, brukar barnet få receptbelagd hostdämpande medicin. Krupp kan behandlas med kortison i tablettform. Tabletterna löses upp i lite vatten så att barnet kan dricka lösningen. Som ett alternativ till tabletter kan barnet få andas in kortison. Kortison minskar inflammationen och svullnaden i luftröret, men det tar flera timmar innan det börjar verka. För att svullnaden ska minska snabbare och det ska bli lättare att andas kan barnet få andas in adrenalin. Adrenalin är ett hormon som drar ihop blodkärlen vilket i sin tur minskar svullnaden i luftrörens slemhinnor. Ofta används en särskild form av adrenalin, till exempel micronefrin eller vaponefrin. Biverkningarna av adrenalin är att hjärtat slår snabbare och att blodtrycket ökar, men detta går över. Behandling med medicin som andas in behövs framför allt om barnet har en väsande andning även när det vilar och tar det lugnt. Vid svårare besvär där barnet inte riktigt orkar andas tillräckligt mycket får det även syrgas. Om barnet har fått adrenalin brukar det få stanna kvar på sjukhuset en stund för att se om behandling hjälper och effekten håller i sig. Om behandlingen inte hjälper eller om barnet har svåra besvär brukar det bli inlagt på barnklinik för fortsatt behandling och bedömning av barnläkare. På vissa sjukhus kan det vara öron-, näsa och halsläkare som gör den fortsatta bedömningen om barnet blir inlagt. Problemen kan återkommaDet är bara vissa barn som reagerar med kruppsymtom vid förkylningar. Om barnet en gång har haft krupp så kan symtomen återkomma vid nya förkylningar. När barnet kommit upp i fem till sex års ålder brukar kruppsymtomen vid förkylningar försvinna. Feberkramper hos barn AllmäntOm ett barn får snabbt stigande feber i samband med en infektion kan barnet få feberkramp. Det innebär att barnet för några minuter förlorar medvetandet, blir stelt och får ryckningar i armarna och benen. Huden blir blek och ibland blåaktig. Även om feberkrampen kan se dramatisk ut är den inte skadlig för barnet. Det är främst barn mellan sex månader och fem år som får feberkramp. Risken ökar om någon av föräldrarna eller ett syskon haft det. De flesta som får feberkramp får det bara en gång men en del barn kan få det vid flera tillfällen. BehandlingDet kan vara svårt att förebygga krampanfall eftersom febern kan komma hastigt i början av en infektion. Om barnet brukar få feberkramper kan man lägga barnet på sidan och ge febernedsättande läkemedel eller försöka sänka kroppstemperaturen på annat sätt. Man kan till exempel ha svalt i rummet och ta av täcken, filtar och kläder eller badda barnet med en våt tvättlapp. Om feberkrampen inte släpper efter några minuter kan barnet behöva kramplösande medicin. När ska man söka vård?Första gången ett barn får ett krampanfall i samband med feber ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Det är viktigt för att utesluta andra orsaker till krampanfallet. Detsamma gäller om ett krampanfall varar längre än ungefär fem minuter, eller om barnet inte snabbt vaknar till och är vaket efter ett anfall. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd. Feberkramper hos barn / Vad beror det på? Feberkramp är ofarligtBarn kan få krampanfall om febern stiger hastigt. Anfallet kommer oftast i början av en infektion, till exempel en vanlig förkylning. De flesta barn får inte feberkramp hur hög feber de än har. Även om feberkramper ser mycket dramatiska ut är de i regel inte skadliga för barnet. Skrämmande upplevelseVid en feberkramp förlorar barnet medvetandet. Hela kroppen blir stel, huvudet kan böjas bakåt, huden blir blek och kan till och med bli lite blå. Det rycker i armar och ben. Anfallet går över på någon eller några minuter. Efteråt blir barnet slappt, men det återhämtar sig snabbt. Även om krampanfallet endast varar någon minut kan det kännas som en evighet. Det brukar vara en skrämmande upplevelse för föräldrar, särskilt första gången man ser det. Inträffar vid infektioner med feberDen typiska feberkrampen kommer om febern är mer än 38,5 grader. Den ger ryckningar i båda sidor av kroppen och varar allra längst i 15 minuter, oftast betydligt kortare tid. Feberkramp inträffar vid olika typer av infektioner, till exempel helt vanliga förkylningar eller barnsjukdomar. Anfallet kommer oftast i början av infektionen i samband med att febern stiger snabbt. Det är främst barn mellan sex månader och fem års ålder som får feberkramp. Det kan också förekomma högre upp i åldrarna, men det är mycket ovanligt. Ibland kan barn få feber efter en vaccination. I sällsynta fall händer det att denna feber utlöser ett krampanfall. Men det finns ingen anledning att undvika vaccinationer. Feberkramp kan sägas vara en reaktion på hög feber hos det lilla barnets hjärna, men det är inte epilepsi. Om anfallet är en typisk feberkramp, behövs som regel inte någon mer utredning. Till viss del ärftligtUngefär ett barn av tjugo får feberkramp en eller flera gånger i småbarnsåldern. Av dem som fått feberkramp vid ett tillfälle riskerar en tredjedel att få det igen. Risken för feberkramp ökar om någon av föräldrarna eller ett syskon haft det. Kan man förebygga feberkramp?Många gånger kan det vara svårt att förebygga anfall, eftersom febern stiger snabbt i början av en infektion. Man kanske inte ens har hunnit märka att barnet har feber. Om barnet brukar ha feberkramper kan man ge febernedsättande läkemedel i förebyggande syfte så att temperaturen inte stiger över 38,5 grader. Det finns läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller läkemedel som innehåller ibuprofen, till exempel Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Det är viktigt att följa anvisningarna om dosering som finns på förpackningarna. Det finns också andra sätt att sänka barnets kroppstemperatur. Man kan ha svalt i rummet och ta av täcken, filtar och kläder. Man kan också badda barnet med en våt tvättlapp. Feberkramper hos barn / Diagnos och vård När ska man söka vård?Första gången barnet får feberkramp bör man antingen åka till sjukhus eller till närmaste vårdcentral. Det är viktigt att barnet undersöks så att man vet säkert vad anfallet beror på och att det verkligen rör sig om feberkramp. Om ett anfall varar längre än fem minuter, eller om barnet inte snabbt vaknar till och är vaket efter ett anfall, bör man omedelbart åka till närmaste sjukhus. Några särskilda undersökningar behövs oftast inteDe flesta barn har redan återhämtat sig när de kommer till sjukhuset. Oftast hittar inte läkaren någon annan orsak till krampanfallet än att barnet har en infektion med feber. Därför brukar inga fortsatta utredningar behövas. Om barnet däremot inte blir bättre eller om anfallet är långvarigt behöver barnet få kramplösande medicin som bryter anfallet. Det görs också en snabb utredning för att ta reda på orsaken till febern och krampanfallet. Detsamma gäller om barnet får upprepade anfall på samma dag. Ibland får barnet stanna på sjukhusDet är vanligt att barn som har haft feberkramp läggs in på sjukhus för observation, framför allt första gången det inträffar. Eftersom ett anfall är en skakande upplevelse tycker många föräldrar att det känns tryggt att få vara kvar på sjukhuset. Man får tid att hämta sig och dessutom möjlighet att i lugn och ro få information om det som har hänt. Ett barn som haft feberkramp löper lite större risk att få feberkramp igen. Därför är det viktigt att man som förälder får råd om vad man ska göra nästa gång barnet får feber. Om barnet får feberkramp igenOm barnet får feberkramper igen vid senare tillfälle och man som förälder känner sig trygg med den information man fått, behöver man inte åka till sjukhus. Om barnet får feberkramp ska man lägga barnet på sidan och se till att det inte blir för varmt. Man kan svalka av barnet, till exempel med en fuktad tvättlapp. Men en kraftig avkylning, till exempel ett iskallt rum, är obehagligt för barnet. Anfallet brukar gå över på någon eller några minuter. Det är bra att notera hur länge anfallet pågår och precis hur det ser ut. När anfallet har gått över kan man ge febernedsättande läkemedel, om inte barnet nyligen fått det. Femte sjukan / Översikt
AllmäntFemte sjukan orsakas av ett virus som smittar via till exempel hostningar och nysningar. Sjukdomen är vanligast hos barn, även om vuxna också kan insjukna. För många är sjukdomen så lindrig att man inte märker att man har har haft den. Har man en gång haft smittan är man immun resten av livet. För de allra flesta är femte sjukan helt ofarlig och går över av sig själv. Är man gravid och blir smittad kan viruset i ovanliga fall även smitta fostret. Viruset orsakar inte fosterskador, men i sällsynta fall kan fostret bli sjukt. Om man har nedsatt immunförsvar kan femte sjukan orsaka allvarlig blodbrist. Detsamma gäller vid vissa ovanliga blodsjukdomar. SymtomOm ett barn har femte sjukan och får symtom är det vanligt att det till en början
Efter några dagar får barnet ofta kraftigt rodnade utslag på kinderna. Utslagen kan sedan sprida sig vidare över resten av kroppen. De kan klia och hetta.
Hos vuxna som får symtom av femte sjukan är det vanligt med
BehandlingHög feber och ledvärk kan lindras med receptfria och inflammationshämmande läkemedel. Till barn under 18 år kan man ge sådana som innehåller paracetamol eller ibuprofen När ska man söka vård?Om man misstänker att barnet har femte sjukan, kan man kontakta sin barnavårdcentral eller vårdcentral. Man kan också ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.
Om man är gravid och misstänker att man har blivit smittad av femte sjukan, ska man kontakta sin barnmorska. Om man har nedsatt immunförsvar eller en blodsjukdom och misstänker att man har femte sjukan ska man kontakta sin vanliga läkare. Femte sjukan / Vad händer i kroppen? Vanlig barnsjukdomFemte sjukan, även kallad den femte barnsjukdomen, drabbar oftast barn mellan fem och femton år. Vuxna kan också få sjukdomen men de får vanligtvis lite andra symtom än barn. Barn som får symtom av femte sjukan får ofta ett kraftigt rodnat utslag på kinderna. Utslaget ser ut som rodnaden efter ett slag eller en örfil. Ibland har barnet bara utslag, men feber och värk i kroppen kan också förekomma. En del, framför allt vuxna, kan få ont i lederna. Hos de allra flesta är femte sjukan en lindrig åkomma som går över av sig själv utan kvarstående besvär. Om en gravid kvinna smittas av femte sjukan kan fostret i mycket sällsynta fall bli allvarligt sjukt. Gravida som misstänker att de fått femte sjukan bör därför ringa sin barnmorska för råd. Varför heter det femte sjukan?Innan allmänna vaccinationer infördes, drabbades nästan alla barn av sex pricksjukdomar. Förr i tiden numrerades dessa barnsjukdomar och femte sjukan var den femte i ordningen. Den första var scharlakansfeber, den andra mässling och den tredje röda hund. Den fjärde barnsjukdomen var troligen en feltolkning av mildare former av scharlakansfeber eller röda hund. Tredagarsfeber var den sjätte barnsjukdomen. Orsakas av ett virusFemte sjukan orsakas av ett virus, parvovirus B19. Viruset smittar från person till person genom direkt kontakt eller med luftburna droppar från näsa och hals, som sprids vid till exempel hosta och nysning. En gravid kvinna kan också föra över smittan till fostret via moderkakan, även om det är ovanligt. Inkubationstiden, det vill säga den tid det tar från det att man har smittats till dess att sjukdomen visar sig, är mellan en till tre veckor. Man smittar mest dagarna innan utslaget har kommit, sedan minskar smittsamheten snabbt. Ungefär tre av fyra vuxna har haft sjukdomen, ofta utan att själva veta om det. Har man haft sjukdomen är man immun resten av livet. Femte sjukan är vanligast i slutet av vintern och fram till sommaren. Ungefär vart tredje till vart sjätte år uppstår epidemier, då fler än vanligt smittas av sjukdomen. Svårt att undvika smittspridningDet är svårt att undvika att föra smittan vidare eftersom viruset framför allt sprids innan man vet om att man är smittad. Gravida bör försöka undvika att träffa barn som har femte sjukan. Att tvätta händerna ofta med tvål och vatten kan minska risken att smittas. Det finns inget vaccin mot femte sjukan. Om man är gravidOm en gravid kvinna får femte sjukan kan viruset i enstaka fall föras över till fostret. I sällsynta fall kan detta leda till att fostret blir allvarligt sjukt. Det händer också att fostret dör, men det är mycket ovanligt. I de allra flesta fall tillfrisknar fostret utan problem. Viruset orsakar inte missbildningar eller medfödda handikapp. Läs mer om graviditet och parvovirus B19. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar. Vissa kan få allvarligare symtomParvovirus B19 gör så att det bildas färre röda blodkroppar än normalt. Denna påverkan går snabbt över och hos de flesta får den inga följder. Hos personer med vissa ovanliga blodsjukdomar, där produktionen av blodkroppar redan är störd, kan femte sjukan orsaka allvarlig blodbrist. Även personer med nedsatt immunförsvar, på grund av exempelvis cancerbehandling eller hiv, kan drabbas av allvarlig blodbrist. Femte sjukan / Symtom och diagnos Barn får ofta typiskt utslagFemte sjukan börjar ofta med en allmän sjukdomskänsla och trötthet. Ibland har barnet lite feber och värk i kroppen. Magbesvär som illamående, ont i magen och diarré kan också förekomma. Hos barn är det vanligt att de efter några dagar får ett rodnat uslag på kinderna. Utslaget ser ut som rodnaden efter en örfil eller ett slag mot kinden. Efter ytterligare några dagar kan utslaget sprida sig till andra delar av kroppen, framför allt på armarnas och benens utsidor. Utslagen kan forma ett typiskt girlangliknande mönster. (Barn kan få ett rodnat utslag på kinderna) Utslaget kan hetta och klia iblandUtslagen brukar oftast sitta kvar i ungefär en vecka. Ibland hettar det i utslaget och en del får klåda. Solljus eller värme kan förstärka dessa besvär. Hos en del kan utslagen komma och gå i flera veckor eller till och med i månader. Om barnet till exempel stressar, anstränger sig fysiskt eller utsätts för värme eller kyla kan utslaget visa sig mer. En del barn får ont i lederna. Ledvärken går över, men det kan dröja flera veckor innan den försvinner helt. Ibland inga symtom alls Ledvärk vanligt hos vuxna Hur vet man att det är femte sjukan?När sjukdomen drabbar barn behövs inga särskilda undersökningar för att läkaren ska kunna ställa diagnos. Det typiska utslaget och sjukhistorien räcker oftast. Hos vuxna, som oftast har mer allmänna symtom, kan det vara svårare att ställa diagnos. Gravida, eller andra personer där det är särskilt angeläget, kan lämna blodprov för att säkert få veta om det är parvovirus B19 som orsakar sjukdomen. Efter ytterligare några dagar kan utslaget sprida sig till andra delar av kroppen. Här har utslag på låren format sig i typiska girlangliknande mönster.
Femte sjukan / Vård och behandling Lindra symtomenEftersom femte sjukan beror på ett virus finns ingen medicin som botar sjukdomen, men man kan lindra symtomen. Om barnet har utslag kan det vara bra att ha svalt i rummet och att undvika för mycket solsken. Kylande balsam eller gel kan lindra sveda i huden. Om barnet har klåda kan man pröva att badda utslagen med kallt vatten. Det finns också receptfria klådstillande läkemedel att köpa på apoteket. LäkemedelFör att minska smärta och feber kan man ge barnet receptfria smärtstillande och febernedsättande mediciner som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller mediciner som innehåller ibuprofen, till exempel Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga. Barn under 18 år som har feber ska inte använda febernedsättande läkemedel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl. De kan ge sällsynta men allvarliga biverkningar hos barn. Hemma från förskolan?Barnet kan gå till förskolan när det är feberfritt och orkar delta i olika aktiviteter. Det gör inget om utslagen är kvar, eftersom barnet inte smittar när utslagen väl har kommit. KomplikationerHos personer med vissa former av blodsjukdomar kan femte sjukan leda till en allvarlig form av blodbrist. Även personer med nedsatt immunförsvar, på grund av exempelvis cancerbehandling eller hiv, kan drabbas av allvarlig blodbrist. Misstänker man att man blivit smittad av femte sjukan och samtidigt har en blodsjukdom eller nedsatt immunförsvar är det därför bra att kontakta sin vanliga läkare. Förstoppning hos barn / Vad kan man göra själv? Alla barn har olika vanorHur ofta barn bajsar varierar från barn till barn och är beroende av vad barnet har ätit. Att barnet inte bajsar så ofta blir ett problem först när det mår dåligt av att inte tömma tarmen.
Barn som ammas får nästan aldrig förstoppning När barnet är under sex månader Vad kan man göra när barnet är äldre än sex månader? Inskolning och ändrade vanor kan påverkaI vissa åldrar är det vanligt att barnet blir förstoppat på grund av att det går och håller sig. Detta är vanligast under den period då barnet lär sig att gå på pottan själv, i ett och ett halvt- till treårsåldern. En annan sådan period är när barnet börjar i skolan och upp till åttaårsåldern. Det är också vanligt med tillfällig förstoppning om barnet varit bortrest eller på annat sätt bytt vanor För större barn kan kosten behöva ändrasDet är viktigt att se till att barn som är förstoppade dricker ordentligt. Välj hellre vatten än söta drycker. Mjölk kan vara stoppande och därför kan man istället använda fil, kefir eller yoghurt, eftersom växande barn behöver få i sig mjölkprodukter.
Det är bra att använda fibrer i matlagningen. Man kan servera gröt och flingor av grövre gryn, bröd bakat på fullkorn, mycket grönsaker och frukt istället för juice. Ofta föredrar större barn råa grönsaker framför kokta. Fikon och katrinplommon har lösande effekt. Det är också bra om barnet äter på regelbundna tider. Regelbundna vanor i lugn och roDet är bra om barnet får sitta ner i lugn och ro en stund på toaletten eller pottan varje dag. Efter frukost brukar vara en lämplig tidpunkt. Genom att barnet får möjlighet att bajsa vid ungefär samma tid varje dag kan toalettbesöket så småningom utvecklas till en regelbunden vana. Rörelse och aktivitet är braOm barnet sitter stilla mycket kan man stimulera till rörelse och aktivitet. Ju mer aktivt ett barn är, desto bättre fungerar magen. Undvik ond cirkel vid toalettbesökEtt förskolebarn som har mer än tre dagar mellan avföringarna kan behöva få hjälp att sätta igång magen. Om barnet till exempel visar olust inför toalettbesök kan en ond cirkel uppstå, då barnet vägrar att gå på toaletten för att det gör så ont. Man kan börja med att ge katrinplommon. Man kan behöva kontakta vårdenOm besvären inte gått över efter en vecka bör man ringa barnavårdscentralen, skolsköterskan eller vårdcentralen. Det gäller också om barnet har blod eller slem i avföringen, har mycket ont i magen eller har omväxlande diarré och förstoppning. Kontakta också vården om barnet bara ammas och avföringen är mycket hård och formad som små kulor. Höstblåsor (Enterovirus, Hand-, fot- och munsjuka )Höstblåsor orsakas av coxsackievirus. I bland kallas viruset för hand-fot-och munsjuka. Höstblåsor är vanliga bland barn upp till tio år.
Höstblåsor är en virusinfektion som är vanlig bland barn upp till tio år. Vuxna kan få höstblåsor men det är ovanligt. Blåsorna sitter i munnen, och ibland på händer och fötter. Sjukdomen är ofarlig och går över efter ungefär en vecka.
Höstblåsor orsakas av ett virus som heter coxsackievirus. Du blir smittad när du kommer i kontakt med andra som bär smittan. Viruset sprids via näsa, svalg och blåsor. Smitta kan också föras vidare via avföring. Har du en gång blivit smittad är du som regel immun, motståndskraftig, mot viruset. Det är därför som sjukdomen främst förekommer hos barn. Kärt barn har många namn, höstblåsor kallas även höstsjuka eller enterovirus. Ibland kallas den också hand-, fot- och munsjuka vilket kan göra att den helt felaktigt blandas ihop med mul- och klövsjuka. Höstblåsor har inget med denna sjukdom att göra. SymtomBlåsor bildas i mun och svalg och ibland runt munnen. Blåsorna kan också finnas på händer, fötter och på skinkorna. Sjukdomen kan ge lite feber. FörebyggandeDet kan vara svårt att undvika höstblåsor eftersom det är en mycket smittsam infektion. Att tvätta händer ofta och undvika kontakt med sjuka kan hjälpa, men ofta har den som blir sjuk redan hunnit smitta andra innan sjukdomen bryter ut. EgenvårdInfektionen går över av sig själv och det krävs ingen behandling. Mår barnet bra i övrigt kan det gå på förskola/skola medan det har blåsor. Om barnet är påverkat och inte kan leka eller följa undervisningen är det bättre att det stannar hemma. Blåsorna i munnen svider och kan göra ont. Det kan därför vara svårt för barn att äta. Prova mat som är lättare att få i sig som soppa, filmjölk, kräm eller glass. Små barn kan behöva matas med sked. Är man frisk i övrigt gör det inget om man äter lite mindre under några dagar. Det viktigaste är att få i sig vätska. Ibland kan det göra så ont att det är svårt att äta och sova. Då kan det vara bra med smärtstillande och febernedsättande medicin mot febern. Fråga om rådOm du är osäker på hur du ska göra eller har frågor om höstblåsor kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare. För råd på arabiska ring 08-528 528 38. För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96. Sök vårdHar du eller dina barn de symtom som beskrivs ovan behöver du inte söka vård. Infektionen läker ut av sig själv och man brukar bli frisk efter ungefär en vecka. Känner du dig dålig och har mycket svårt att äta eller dricka kan du kontakta din vårdcentral. Om symtomen är allvarligare ska du söka vård akut. Det gäller till exempel vid
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Sök vård uppe till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter till höger. BehandlingEn infektion som beror på virus kan vanligtvis inte behandlas med läkemedel, den läker ut av sig själv. Däremot kan symtomen lindras. Kikhosta / Vad händer i kroppen? (Det kan vara bra att ha en hink vid sängen, eftersom barnet kan få hostattacker på natten och det kan komma mycket slem eller kräkningar.) Inte särskilt vanlig i SverigeKikhosta är en av våra så kallade barnsjukdomar, men den kan också drabba vuxna. Sjukdomen orsakas av en speciell kikhostebakterie, Bordetella pertussis, som sätter sig i luftvägarna och orsakar en besvärlig och långdragen hosta. Sjukdomen går över av sig själv, även om det ofta kan ta tid att bli helt frisk. Det är inte ovanligt att sjukdomen håller på ända upp till åtta veckor. Efter flera års uppehåll på grund av biverkningar och dålig effekt av det vaccin som användes tidigare, började barn i Sverige vaccineras igen 1996. Sedan dess har sjukdomen minskat kraftigt bland de som vaccinerats. I övriga världen är det en vanlig sjukdom. Mycket smittsamKikhosta smittar lätt och sprids genom de mikroskopiskt små droppar som kommer ut när den som är sjuk hostar eller nyser. Smittan sprids i luften och det kan därför räcka med att sitta nära en sjuk person som hostar för att bli smittad. Man kan också bli smittad om man tar på ytor där droppar med smitta fallit och sedan gnuggar sig i ögonen eller i näsan. Från det man har blivit smittad tar det vanligen mellan en till två veckor innan sjukdomen bryter ut. Smittsamheten är störst i början och minskar sedan långsamt i takt med att sjukdomen avtar. Det tar ungefär sex veckor innan man är helt smittfri. Allvarlig för små barnFör barn under ett år kan kikhostan vara allvarlig. För spädbarn som blir sjuka kan det vara direkt livshotande. Hos dem kan hostattackerna leda till andningsuppehåll och syrebrist och de kan bli medvetslösa. Spädbarn och barn med kroniska sjukdomar behöver övervakning om de får kikhosta. Därför läggs de ofta in på sjukhus om de blir sjuka. Vaccination förebyggerI Sverige infördes vaccinationer mot kikhosta på 1950-talet, det ingick som en del av det så kallade trippelvaccinet i det allmänna vaccinationsprogrammet. Anledningen var att sjukdomen kan vara allvarlig för små barn. Men eftersom vaccinet hade mycket biverkningar och förekomsten av kikhosta minskade togs kikhostvaccinet bort 1978. Under 1980- och 1990-talet fick allt fler barn kikhosta. Därför återinfördes vaccination mot kikhosta 1996 när en ny typ av vaccin godkändes. Dagens vaccin ger bättre skydd och mindre biverkningar. I dag erbjuds alla föräldrar vaccin till sina barn. Vaccinationerna sker vid fyra tillfällen, den första vid tre månaders ålder och den fjärde när barnet går i årskurs fyra i grundskolan. Barn födda 2002 och senare får den fjärde vaccinationen när de är fem-sex år och en ytterligare vaccination erbjuds i årskurs 8-9. Läs mer i 1177.se om vaccinationer. Länk finns i kapitlet fördjupning och länkar. Vilka smittas?De som är mest mottagliga för att smittas av kikhosta är barn under sex månader som ännu inte fått ett bra skydd av kikhostevaccinet. En annan grupp som insjuknar är skolbarn trots att de är vaccinerade mot kikhosta. Även om man har haft kikhosta kan man vara mottaglig för smittan och kan få sjukdomen igen senare i livet. Kvinnor som får kikhosta när de är gravida kan smitta sitt barn. Eftersom inga vaccinationer gavs mellan 1978 och 1992, bör man undvika kikhostesmitta om man är gravid och född under den perioden. Under första delen av graviditeten behandlas man inte med antibiotika eftersom det kan skada fostret. Om man får kikhosta sent i graviditeten finns risk att barnet smittas när det föds. Då tar en läkare ställning till om mamman och övriga familjemedlemmar bör behandlas med antibiotika före förlossningen. På detta vis kan man undvika att det nyfödda barnet smittas. Kikhosta trots vaccination och tidigare sjukdomTyvärr ger inte vaccinationen ett fullgott skydd och man kan få kikhosta trots att man är vaccinerad. Det är inte särskilt vanligt, men det förekommer. Då får man ofta lindrigare symtom och det kan vara svårt att skilja kikhostan från vanlig långvarig hosta. Man smittar dessvärre lika mycket ändå. Inte heller skyddet man får efter att ha haft kikhosta är fullständigt, eftersom det avtar med tiden. Till slut, oftast när man är äldre, kan man få sjukdomen igen, men det är ovanligt. Läkare anmäler sjukdomen till myndigheternaKikhosta är en anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att den läkare som ställer diagnosen måste anmäla alla fall av kikhosta till smittskyddsläkaren i länet och till Smittskyddsinstitutet. Detta görs för att myndigheterna ska kunna sätta in åtgärder om antalet personer som får en viss sjukdom ökar. När det gäller kikhosta upptäcktes det för ett par år sedan att antalet smittade med sjukdomen började öka igen. Det ledde till att vaccinationsprogrammet utökades och alla barn i årskurs fyra erbjuds därför sedan hösten 2005 en påfyllnadsdos av vaccin mot kikhosta. Kikhosta / Symtom och diagnos Liknar först en förkylningSymtomen på kikhosta är desamma hos vuxna och äldre barn. Sjukdomen börjar som en vanlig förkylning med hosta. Det är inte ovanligt att barnet ibland också har lite feber. Efter ett par veckor börjar barnet hosta mer och mer. Hostan som har ett segt slem kommer i attacker och barnet hostar tills det kiknar. Ibland kan barnet få svårt att andas och bli blått i ansiktet. För äldre barn är det här jobbigt, men inte farligt. Ofta avslutas hostattackerna med att barnet kräks upp slem. Ibland kan hostattacker göra att barnet får kraftigt röda ögon. Det är inte farligt och det går över av sig själv efter fem-sex dagar. De intensiva hostattackerna som brukar pågå under ett par veckor kan vara mycket ansträngande för både barn och föräldrar. Hostan blir ofta värre på nätterna när barnet ligger ner. Hostattackerna börjar långsamt avta efter några veckor, och efter cirka sex till åtta veckor har sjukdomen upphört. Men hostan kan ändå finnas kvar under lång tid, ibland i flera månader efter att sjukdomen har gått över. Allvarlig hosta för små barnOm spädbarn eller barn under ett år får kikhosta kan det bli mycket allvarligt. De kraftiga hostattackerna kan leda till syrebrist och barnen kan bli medvetslösa. Spädbarn och barn med kroniska sjukdomar brukar därför läggas in på sjukhus om de får kikhosta. Där kan de få vård och övervakning. En läkare undersöker barnetDet är vanligen lätt att ställa diagnosen kikhosta. Föräldrarna eller personalen på vårdcentralen känner ofta till om det finns kikhosta i barnets omgivning. Barnet brukar ha typiska symtom och en mycket speciell hosta. För att utesluta andra orsaker till hostan lyssnar läkaren på barnets lungor och undersöker svalget. Läkaren kan också ta ett prov i barnets näsa för att kontrollera om det är kikhosta. Svaret kommer dagen efter provtagning eller inom tio dagar beroende på vilken metod som används. De här proven är inte helt säkra utan kan visa falskt resultat. Kan leda till andra sjukdomarEfter en kikhosta kan barnet drabbas av lunginflammation eller öroninflammation. Detta kan visa sig genom att symtomen förändras och att barnet får feber eller annan sjukdomskänsla till exempel blir trött, hängig, gnällig, har ont någonstans eller får minskad matlust. Då bör man kontakta vårdcentralen igen. Följdsjukdomarna behandlas ofta med antibiotika. Kikhosta / Vård och behandling När ska man söka vård?Om man kan misstänka kikhosta, om det till exempel finns i omgivningen eller om barnet har symtom som påminner om kikhosta, eller om barnet har en långvarig hosta som inte går över, kan det vara bra att rådgöra med vårdcentralen. Om barnet är under sex månader och har utsatts för kikhostesmitta bör man kontakta läkare direkt. Om ett barn mellan ett halvt och ett års ålder utsatts för kikhostesmitta bör man också kontakta vården direkt. Dessa barn kan få antibiotika redan när första tecknen på kikhosta börjar, ofta vanliga förkylningssymtom. Eftersom kikhosta är en sjukdom där läkaren har anmälningsplikt, bör man alltid kontakta vårdcentralen om man misstänker sjukdomen. Olika former av behandlingDet finns ingen medicin som botar kikhosta. Däremot kan symtomen lindras om barnet får antibiotika i ett mycket tidigt skede av sjukdomen. Barn under ett år, barn med kroniska sjukdomar eller personer som kan riskera att smitta mycket små barn brukar behandlas. Spädbarn och barn med kroniska sjukdomar som fått kikhosta behöver dessutom ofta läggas in på sjukhus.
Vad kan man göra själv?Man kan pröva att låta barnet sova med huvudet lite högre än vanligt, till exempel genom att lägga några extra kuddar under madrassen vid sängens huvudända. Dryck kan göra att slemmet blir lättare att hosta upp, därför är det bra att se till att barnet dricker lite extra. Om barnet orkar kan det vara ute. En del barn mår bättre om det är svalt i sovrummet. Ofta kan barnet få flera hostattacker varje natt, och det kan komma mycket slem och ibland kräkningar. Då kan det vara bra att ha en hink vid sängen. Det är vanligt att barn tappar aptiten när de har kikhosta. Då kan man behöva tumma lite på reglerna och erbjuda mat som barnen själva väljer eller längtar efter att äta. Hemma från förskola och skola Man ska berätta för förskolan att barnet har kikhosta eftersom det kan vara allvarligt för spädbarn. Om spädbarn finns i verksamheten bör barnet med kikhosta ha behandlats med antibiotika i minst två dagar innan de går till förskolan igen. Kikhosta om man är gravidSymtomen på kikhosta är desamma för en gravid kvinna som för andra, och det är förstås en jobbig kombination. Under första delen av graviditeten behandlas man inte med antibiotika eftersom det kan skada fostret. Om man får kikhosta sent i graviditeten finns risk att barnet smittas när det föds. Då tar en läkare ställning till om mamman och övriga familjemedlemmar bör behandlas med antibiotika före förlossningen. På detta vis kan man undvika att det nyfödda barnet smittas. |
Körtelfeber / Översikt
Allmänt
Körtelfeber orsakas oftast av ett virus som heter Epstein Barr-virus. Det är ett väldigt vanligt virus som de flesta smittas av redan i förskole- eller lågstadieåldern. Det gör att nio av tio i 20-årsåldern har antikroppar i blodet mot viruset.
Viruset smittar inte genom luften. Oftast kommer det in i kroppen när man utbyter saliv med någon, till exempel om man delar sked eller pussar eller kysser någon.
Körtelfeber är nästan alltid en ofarlig sjukdom som läker av sig själv. Man kan ha feber i två-tre veckor men viruset finns kvar i kroppen och man känna sig trött i flera månader.
Symtom
Smittas man som barn får man oftast inga eller bara lindriga symtom, som en vanlig förkylning.
Om man får körtelfeber i tonåren eller senare kan man känna sig trött och få
- huvudvärk
- ont i halsen
- hög feber
- svullna lymfkörtlar på halsen, i armhålorna och i ljumskarna
- svårt att svälja
- illaluktande andedräkt
- förstorade och röda halsmandlarna med en gråvit beläggning.
Behandling
Det finns ingen särskild behandling eller vaccin mot viruset. För att lindra febern och smärtan kan man ta receptfria febernedsättande och smärtstillande läkemedel.
Den första månaden efter att man varit sjuk ska man undvika kraftig ansträngning.
När ska man söka vård?
Även om körtelfeber i de flesta fall läker av sig själv är det bra att kontakta en vårdcentral för att få en diagnos om man
- har ont i halsen och feber i tre-fyra dagar
- mår mycket dåligt
- har väldigt svårt att svälja eller andas
- får feber igen efter att ha varit feberfri i minst ett dygn
- har någon annan sjukdom samtidigt, eller tar mediciner som kan försämra immunförsvaret allvarligt.
Om man vet att man har körtelfeber ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om man får ont i magen. Det kan bero på att mjälten, som kan svullna vid körtelfeber, har brustit. Om man har ont i magen och blir blek och matt ska man ringa 112.
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.
Körtelfeber / Vad händer i kroppen?
Lymfkörtlarna svullnar
Körtelfeber, eller mononukleos som sjukdomen heter på latin, visar sig genom att man får mycket ont i halsen, feber och blir väldigt trött samtidigt som halsmandlarna blir inflammerade och lymfkörtlarna svullnar. Namnet mononukleos kommer av att de vita blodkropparna förändras i både mängd och utseende på ett sätt som är typiskt för just körtelfeber.
Viruset smittar via saliv
Det virus som brukar orsaka körtelfeber kommer oftast in i kroppen när man utbyter saliv med någon, till exempel genom pussar eller kyssar. Smittan kan också spridas genom att man till exempel delar sked med någon. Inne i munhålan och i halsen förökar sig viruset i de ytliga cellerna.
Viruset sprids till blodet och de vita blodkropparna och sedan vidare till lymfkörtlarna, levern och mjälten. Viruset utsöndras även med sädesvätska och sekret från livmodermunnen. Man kan smittas genom sexuellt umgänge med någon som bär på viruset, men det är sannolikt ovanlig.
Påminner om halsfluss
I svalget på var sin sida om tungan sitter halsmandlarna, de så kallade tonsillerna. När man får körtelfeber blir de stora, röda och med gråvita beläggningar. Inflammationen i halsmandlarna ser likadan ut som när man har halsfluss.
Lymfkörtlarna som finns samlade i små klungor på flera ställen i kroppen svullnar också upp. Då kan man lätt känna dem i nacken, på halsens sidor, i armhålorna och i ljumskarna. Det finns även lymfkörtlar inne i bröstkorgen och i magen, men dem kan man inte känna från utsidan.
Mjälten kan svullna och ibland kan läkaren känna den nedanför den vänstra revbensbågen. Levern kan också svullna och den känns i sådana fall nedanför höger revbensbåge.
En vanlig virussjukdom
Körtelfeber orsakas oftast av ett virus som heter Epstein Barr-virus. Det är mycket vanligt och i 20-årsåldern har nio personer av tio antikroppar i blodet mot viruset. Antikropparna är ett tecken på att kroppen har varit i kontakt med viruset.
Hos ungefär en av tio med symtom som vid körtelfeber är det andra virus som är orsaken. Vanligast i dessa fall är Cytomegaloviruset. Har man det får man oftast inte samma symtom som vid halsfluss.
Man blir smittad som barn
Det vanligaste är att man blir smittad i förskole- eller lågstadieåldern. Då får man oftast inga eller bara lindriga symtom av infektionen, ungefär som vid en vanlig förkylning.
Sjukdomen bryter oftast ut i övre tonåren
Oftast märker man av symtomen först om man blir smittad när man är mellan 15 och 25 år. Då blir man trött, får feber, ont i halsen, lymfkörtlarna svullnar, man får svårt att svälja, illuktande andedräkt och halsmandlarna blir inflammerade. Men ibland får man inga symtom i denna ålder heller. Mer än hälften av dem som fått en infektion av Epstein Barr-viruset får inte ett enda symtom. Efter tonåren blir det vanligare att man bara får körtelförstoring och feber, utan halsbesvär.
Smittar genom nära kontakt
Smittsamheten är relativt låg och viruset smittar inte genom luften. Det fodras nära och upprepad kontakt för att överföra tillräckligt många viruspartiklar, det vill säga så många som det krävs för att infektionen ska få fäste.
På engelska har sjukdomen fått namnet ”kissing disease” eftersom den bryter ut i övre tonåren och man genom kyssar kan få i sig så pass stora mängder virus att det räcker för att man ska bli infekterad.
Viruset stannar kvar i kroppen
Det tar mellan fyra och sex veckor från det att man blivit smittad tills eventuella symtom visar sig.
Även när symtomen upphört finns viruset kvar i kroppen. Virus utsöndras från svalget under en lång period, ofta mer än ett år. I vissa fall fortsätter detta från och till hela livet. Så länge man har viruset i kroppen kan man smitta andra.
Många bär på viruset men få blir sjuka
De allra flesta blir någon gång i livet smittade av Epstein Barr-viruset men det är bara i få fall man utvecklar körtelfeber. Det beror på att många har haft infektionen i tidig ålder utan att märka det, och tack vare det är immuna resten av livet.
Det är sällan man ser flera fall som smittat varandra. Anledningen till det är att många har haft viruset som barn och då inte blir sjuka trots att till exempel ens partner har körtelfeber.
Det finns inga kända risker med att få en infektion med Epstein-Barr viruset under en graviditet.
Det är bra att ha sjukdomen som liten
Det finns ingen specifik behandling och inget vaccin mot Epstein Barr-viruset. Det bästa är om man får infektionen före tonåren eftersom den då inte ger några eller bara få symtom. De barn som gått på förskola har oftare antikroppar än barn som inte gjort det. Det beror på att den täta kontakten mellan förskolebarn gör att viruset sprids.
Man kan vara trött länge
De akuta symtomen med feber och halsont brukar gå över på två-tre veckor. Det är vanligt att man känner sig trött en längre tid. Tröttheten kan ibland sitta i flera månader efter infektionen.
Komplikationer är ovanliga
Körtelfeber är i de flesta fall en ofarlig och självläkande sjukdom. Bara i enstaka fall ger sjukdomen allvarliga komplikationer.
I svåra fall kan körtelfeber göra att man får svårt att äta och dricka, eller problem att andas.
När man har körtelfeber ökar risken för att man ska få bihåleinfektion, djup luftrörsinfektion, öroninfektion och blindtarmsinfektion.
Levern och mjälten påverkas
Det är vanligt att levern tillfälligt påverkas av infektionen. Levern svullnar ofta under första till andra sjukdomsveckan. Det är ovanligt att det ger några symtom, men ibland kan man få gula ögonvitor. Genom blodprover kan läkaren se att levern är påverkad. Levern kan vara påverkad i sex veckor. Under denna period bör man därför inte dricka alkohol.
Det är också vanligt att mjälten svullnar under första till andra sjukdomsveckan. Men det är ovanligt att man känner av det. Man bör vara noga med att inte utsättas för slag mot mjälten när man har körtelfeber. I sällsynta fall kan mjälten brista och då får man en blödning i buken.
Pågår oftast någon månad
Körtelfeber ger oftast symtom under någon månad. Även om man bara haft en lindrig form av körtelfeber bör man inte träna den första månaden. Detta gäller framför allt ridning och idrotter med kroppskontakt som exempelvis fotboll, ishockey och kampsporter. Sjukdomen kan gå över snabbare men ibland hålla på i flera månader.
Sällsynta följdsjukdomar
I sällsynta fall kan körtelfeber leda till följdsjukdomar som till exempel hjärnhinneinflammation, blindtarmsinflammation eller brist på vita eller röda blodkroppar. Men det är mycket ovanligt.
Ont i halsen och svullna lymfkörtlar
Sjukdomen börjar ofta med att man känner sig krasslig i några dagar. Till exempel kan man vara trött och ha ont i huvudet. När körtelfebern sedan bryter ut är de typiska symtomen
- halsont
- hög feber
- trötthet
- svullna lymfkörtlar på halsen, i armhålorna och i ljumskarna
- förstorade och röda halsmandlar med en gråvit beläggning
- svårt att svälja
- illuktande andedräkt.
Det är vanligt att symtomen till en början liknar en kraftig halsfluss.
Andra symtom man kan märka är
- lätt svullna ögonlock
- utslag på huden
- värk i lederna
- ont i musklerna
- illamående.
Om man får sjukdomen efter tonåren brukar man inte få ont i halsen utan bara feber och svullna lymfkörtlar.
I ovanliga fall kan mjälten brista om man har körtelfeber. Då får man plötsligt ont i magen, man blir matt och blek och får hjärtklappning
Röda prickar i gommen och på huden
I munhålans slemhinna, uppe i gommen, kan man ibland se röda prickar. Prickarna kommer av små blödningar.
Vissa personer får ett symmetriskt finprickigt utslag på kroppen. Det beror nästan alltid på att man tar läkemedel som innehåller amoxicillin (exempelvis Amimox) eller ampicillin (exempelvis Doktacillin) samtidigt som man har körtelfeber.
Gulaktiga ögonvitor
Mer ovanligt är att huden och ögonvitorna blir gulaktigt missfärgade på grund av att levern är inflammerad.
Olika undersökningar
Om läkaren misstänker att man har körtelfeber görs först en vanlig kroppsundersökning. Då känner läkaren i armhålorna, i ljumskarna och på andra ställen på kroppen där det finns många lymfkörtlar för att ta reda på om de är svullna eller ömma. Läkaren tittar också i halsen. Om man har körtelfeber är halsmandlarna svullna och röda med en gråvit beläggning. Ofta känner läkaren även på magen för att avgöra om mjälten eller leven är svullen. Om läkaren misstänker att man fått en kraftig inflammation i levern eller mjälten kan man få göra ett ultraljud men det är mycket ovanligt.
För att vara säker på att det är körtelfeber kan läkaren även ta flera blodprover. De vanligaste är:
- Monospot – det är snabbtest på ett blodprov som oftast tas i armen. I början av sjukdomsförloppet kan det ibland visa att man inte har körtelfeber trots att man har det. En vecka efter att man smittats visar provet fel resultat på tre av tio. Efter tre veckor handlar det om en av tio. I enstaka fall kan provet fortsätta att visa ett felaktigt resultat under hela sjukdomsperioden.
- Test av de vita blodkropparna – de vita blodkropparna undersöks också med hjälp av ett blodprov från armen. Om man har körtelfeber kan läkaren se det på hur blodkropparna ser ut och hur de fördelar sig.
- Inflammationsprov – om man har körtelfeber visar inflammationsprov som sänkan och CRP högre världen än normalt.
- Serologi – vid mer oklara fall kan man få lämna särskilda blodprover, så kallad serologi, för att se om kroppen har bildat antikroppar mot Epstein Barr-viruset.
Har man körtelfeber får man ofta också lämna ett prov för att se om man har streptokocker i halsen. Det är nämligen vanligt att man får en infektion med streptokockbakterien samtidigt som man har körtelfeber. Det görs genom att läkaren stryker över halsmandlarna med en pinne.
Körtelfeber / Vård och behandling
När ska man kontakta läkare?
Symtomen vid körtelfeber liknar i början ofta symtomen vid andra halsinfektioner. Halsinfektioner är mycket vanliga och man behöver oftast inte söka läkare. Men det är bra att kontakta en vårdcentral för att få en diagnos om man
- har ont i halsen och feber i tre-fyra dagar
- mår mycket dåligt
- har väldigt svårt att svälja eller andas
- får feber igen efter att ha varit feberfri i minst ett dygn
- har någon annan sjukdom samtidigt, eller tar mediciner som kraftigt kan försämra immunförsvaret.
Om man vet att man har körtelfeber ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om man får ont i magen. Då måste man undersökas så fort som möjligt eftersom det kan bero på att mjälten har brustit. Om man blir har ont i magen och blir blek och matt skall man ringa 112.
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.
Oftast kan man lindra symtomen själv
Det finns ingen särskild medicin eller annan behandling mot virusinfektionen vid körtelfeber. Man kan själv lindra febern och halssmärtorna med vanliga receptfria, febernedsättande och smärtstillande läkemedel. Om man har feber är det viktigt att dricka mycket eftersom kroppen förlorar vätska. Om man har en halsinflammation är det oftare lättare att svälja någonting kallt, till exempel glass.
Om man samtidigt med körtelfebern även har fått en infektion med streptokocker behandlas den med antibiotika.
Ta det lugnt
Den första månaden efter att man varit sjuk i körtelfeber bör man inte utsätta sig för kraftig ansträngning. Man ska undvika ridning och idrotter med mycket kroppskontakt, som fotboll, ishockey och kampsporter eftersom mjälten fortfarande kan vara svullen. Däremot är det bra för tillfrisknandet med lite lagom ansträngning, som till exempel promenader.
Eftersom levern ofta är påverkad bör man inte dricka alkohol de första sex veckorna efter att symtomen visat sig.
Om ytterligare vård behövs
Får man svåra symtom kan man behöva vård på sjukhus. Om man har mycket svårt att svälja vätska och mat kan man få vätska genom dropp, oftast under en kortare period.
I mycket sällsynta fall kan körtelfeber göra att man få mycket svårt att andas. Då kan man behöva få hjälp med andningen av en respirator.
Återfallsrisken
Det är bara första gången man får en infektion med Epstein Barr-viruset som man brukar få symtom. Om viruset som finns kvar i kroppen börjar föröka sig igen brukar det inte ge några symtom, om man inte har nedsatt immunförsvar på grund av någon annan sjukdom
Mässling
Mässling är en virussjukdom som tack vare vaccination numera är ovanlig i Sverige. Den smittar via luftvägarna eller ögonens slemhinnor. Den ger först hög feber, ögonirritation, torrhosta och sedan utslag. Kontakta infektionsklinik eller barnklinik om du misstänker att du eller ditt barn är smittat.
Mässling är en obehaglig och farlig virussjukdom. På grund av de allvarliga komplikationer som kan drabba barnet är mässling enligt smittskyddslagen en ”anmälningspliktig sjukdom”.
Sedan vaccination mot mässling gradvis infördes i Sverige under 70-talet, och allmänt sedan 1982, är sjukdomen numera mycket ovanlig i Sverige.
Mässling ger ofta komplikationer med olika bakterieinfektioner, till exempel öroninflammation, bihåleinflammation eller lunginflammation, vilka kräver antibiotikabehandling. Ett fall av tusen som insjuknar i mässling drabbas av en allvarlig hjärninflammation. I ett fall av tusen avlider barnet av andra komplikationer.
Mässling bryter ut 10-14 dygn efter smittotillfället. Mässling ger livslång immunitet. Om modern haft mässling, överförs så kallade antikroppar under graviditeten. Då skyddas barnet mot sjukdom under första halvåret, oavsett om barnet ammas eller inte.
Symtom
Mässling smittar från åtta dagar efter smittotillfället fram till cirka fem dagar från det att utslagen syns.
Sjukdomsutbrottet kommer snabbt med hög feber, ögonirritation och torrhosta. Lymfkörtlarna på halsen kan svullna upp och ömma. På insidan av kinderna kan vit-grå saltkornsstora utslag uppstå. Dessa utslag kommer innan mässlingsutslagen visar sig.
Efter ett till två dygn kommer ett fläckigt, rött och sammanflytande utslag som börjar i ansiktet, ofta bakom öronen, för att sedan sprida sig ner över resten av kroppen.
Förebyggande
Smitta
Mässling orsakas av ett virus och är en av de mest smittsamma virussjukdomar som finns. Smittan är luftburen och smittar via luftvägarna eller ögonens slemhinnor.
Vaccination
Det finns inget annat sätt att skydda barn mot mässling än att vaccinera dem.
Idag ger man ett så kallat trippelvaccin som innehåller vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund, så kallat MPR-vaccin. Vaccinet ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet och ges vid två tillfällen, vid 18 månader respektive sex till åtta års ålder.
Inför resa utomlands bör man vaccinera barn som är äldre än nio månader och som inte fått sin första dos MPR-vaccination. Om det vaccinerade barnet är yngre än 12 månader vid vaccinationstillfället ges en ny vaccination vid 18 månaders ålder.
Egenvård
Om ditt barn har mässling ska barnet behandlas som andra virussjukdomar. Vid hög feber ges febernedsättande läkemedel. Det är också skönt att ligga i ett svalt rum. Mässling kan göra barnet ljuskänsligt och därför kan det vara bra med dämpad belysning i rummet eller fördragna gardiner vid starkt solljus.
Fråga om råd
Om du misstänker att du eller ditt barn kan ha mässling kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Här får alla som frågar svar.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare.
För råd på arabiska ring 08-528 528 38.
För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.
Sök vård
Om du tror att du eller ditt barn smittats av mässling ska du kontakta infektionsklinik eller barnklinik direkt. Det är inte lämpligt att sitta i allmänt väntrum på grund av risken för smittspridning till andra patienter.
Kontakta din läkare igen i något av följande fall:
- om ditt barn har mässling och tillståndet förvärras samt om febern åter blir hög efter några dagar
- om barnet blir omtöcknat. Det kan då bero på någon komplikation.
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Sök vård uppe till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter till höger.
Behandling
Det finns ingen behandling mot mässling. I stället försöker man lindra symtomen. Komplikationer i form av bakterieinfektioner behandlas med antibiotika.
Navelinfektion / Översikt
Allmänt
När det nyfödda barnets navelsträng klippts av tar det några dagar innan den torkat och lossnat. Den blir då svart och kan lukta lite illa. Ibland kan naveln bli infekterad. Därför är det viktigt att man tittar lite extra på naveln tills den har läkt, samt att alla som tar i barnet har rena händer.
Om naveln blir infekterad måste den behandlas. Då läker den oftast på några dagar. Utan behandling kan infektionen spridas i kroppen och göra att barnet blir allvarligt sjukt.
Symtom
Om barnet har fått navelinfektion är det vanligt att
- huden runt naveln blir röd och öm
- det kommer ett gult, tjockt och illaluktande sekret från naveln.
Om infektionen sprider sig kan barnet bli slött, irriterat och tappa aptiten. Barnet kan också få feber eller bli gråblekt i huden.
Behandling
Om naveln har blivit infekterad ska den tvättas med klorhexidinsprit. Hjälper det inte med tvättning kan man behöva antibiotika.
När ska man söka vård?
Om man undrar över naveln och dess skötsel kan man kontakta barnavårdscentralen.
Om man misstänker att barnet har en navelinfektion ska man kontakta barnavårdscentralen eller sjukvårdsrådgivningen.
Om barnet har feber eller verkar matt ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning.
När små barn skriker / Alla barn skriker
Början på ett viktigt samspel
Bland det första det nyfödda barnet gör är att skrika. Det är ett av barnets viktigaste sätt att kommunicera. När mamma eller pappa vill göra något åt barnets skrik börjar ett viktigt samspel som gör att barnet växer och utvecklas. När man tröstar och försöker förstå vad barnet menar lär man också känna sitt barn.
Genom att man svarar på skriket får barnet mat, omvårdnad, kroppskontakt och kärlek. Samtidigt hjälper man barnet att börja förstå och tolka världen runt omkring.
Många olika vägar att möta barnets skrik
Hur man bemöter barnets skrik beror på en mängd olika saker. Avgörande för vad man gör är barnets ålder, varför man tror att barnet skriker, hur mycket det skriker och hur man själv är som person. Man kan också reagera på olika sätt därför att man själv kan vara på bra eller dåligt humör, trött, ledsen eller stressad just när barnet skriker.
En del är lätta att trösta – andra svåra
Alla barn är unika och har redan från början olika personligheter. Deras sätt att mogna följer också olika mönster. Redan under de första levnadsdygnen finns det stora skillnader på hur ofta och hur länge barnen skriker och hur lätta de är att trösta. En del barn har lätt för att själva hitta en jämvikt och komma till ro och är därför ganska enkla att trösta och förstå. De kanske inte skriker så ofta. För andra barn är det svårare. De behöver mer hjälp från sina föräldrar. De skriker ofta, det kan vara svårt både att förstå vad barnet vill och att trösta barnet. Ofta är de också mer vakna och oregelbundna i sina vanor och har svårt att komma till ro.
När barnet skriker är det för att det vill säga något. Som vuxen vill man ta reda på och förstå vad barnet vill förmedla så att man kan svara. Lyckas man med det, är det lätt att känna sig nöjd med sig själv som förälder. Om man misslyckas kan man få för sig att man är en ”dålig” förälder i stället för att se att barnet som man har fått tar längre tid att trösta.
Att barn skriker är helt normalt
Alla barn skriker och oftast är det helt normalt. Det är också normalt att man som förälder blir ledsen, orolig och tycker att det är väldigt arbetsamt. Det är svårast den första tiden, men ju mer man lär känna sitt barn desto lättare går det att trösta.
Om man tror att barnet är sjukt eller att det är något som är fel kan man alltid få hjälp med en bedömning genom att kontakta barnavårdscentralen, vårdcentralen eller en sjukvårdsrådgivning via telefon, om det finns en sådan där man bor.
Känner man sig uttröttad, ledsen eller otillräcklig är det en avlastning bara att få prata om det. BVC-personal kan stötta och ge råd. Om inte det räcker kan de förmedla kontakt med till exempel barnpsykolog eller läkare.
När små barn skriker / Nyfödda upp till sex månader
Barnet är hungrigt och vill ha närhet
När det nyfödda barnet skriker är det oftast för att det är hungrigt, vill suga eller vill ha närhet, sällskap och kroppskontakt. Många gånger är det just som om barnet vill säga: ”jag är hungrig och vill komma upp, jag längtar efter er”. Att känna kroppskontakt, att höra föräldrarnas röster och att ha ett nära samspel, har stor betydelse för att barnet ska känna sig i balans.
Barnet kanske behöver sova
När barnet har ätit, fått ny blöja och varit uppe en stund börjar det kanske smågnälla. Ofta betyder det att barnet börjar bli trött och behöver sova. Man försöker då få barnet att komma till ro i famnen eller lägger ner barnet i sängen och försöker lugna det där. Om barnet somnar nu har det på ett tydligt sätt kunnat visa vad det vill och det har också varit lätt att tillmötesgå barnets önskningar.
Om skriken fortsätter…
Det är inte alltid så lätt att förstå vad barnet menar och det är inte alltid lätt att få barnet lugnt. Barnet kan i stället för att somna börja gnälla och sen skrika allt mer ilsket. Om man tar upp barnet ur sängen kanske det lugnar sig en stund i famnen och till och med somnar. Om man nu försöker lägga ner det sovande barnet börjar barnet omedelbart skrika och man tar upp det igen. När det här har upprepats några gånger vill man ha en förklaring till varför barnet inte somnar och varför det skriker.
Man får pröva sig fram
Att pröva sig fram för att lära sig tyda barnets signaler innebär att man ibland gör rätt och ibland gör fel. Men långsamt kommer det att gå bättre och bättre att förstå vad barnet menar och man kommer att få allt lättare att hjälpa barnet att bli lugnt.
Det kan finnas många olika orsaker till att barnet bara fortsätter att skrika, till exempel:
- Barnet har en vanlig skrikperiod. Ofta kan nyfödda barn en viss tid på dygnet vara mer svårtröstande än annars. Om barnet har en återkommande period på några timmar varje dygn när det är skrikigare än vanligt infaller den oftast på kvällarna. Barnet har svårt att komma till ro och har svårt att somna, vill gärna ammas hela tiden, men kanske inte är helt nöjd ens vid bröstet.
Om barnet har en återkommande skrikperiod är det viktigt att försöka hitta ett bra sätt att hantera situationen så att man står ut. Det blir lättare om man ställer in sig på att det kommer att fortsätta en tid och ordnar tillvaron efter det. Har man möjlighet att vara flera som delar på ansvaret för att trösta barnet upplever man det inte lika krävande som om man måste göra det ensam.
En orsak till återkommande skrikperioder kan vara att barnet är överstimulerat. En del barn är känsliga för alltför många intryck och har stort behov av lugn och ro.
- För många sätt att trösta kan hindra barnet att få ro. Om man är osäker på varför barnet skriker är det vanligt att man snabbt ändrar tröstmetod när barnet inte slutar skrika med en gång. Man kanske prövar att lägga ner barnet i sängen, men tar snabbt upp det igen och försöker amma. Om barnet fortfarande är missnöjt försöker man roa det med lek. Hjälper inte det prövar man kanske med att byta blöja. När barnet fortsätter att vara ledset provar man att massera magen. Sedan börjar man om med att lägga barnet i sängen efter att det har fått lite mer mat. Det här kan leda till att barnet inte hinner komma till ro och inte heller hinner känna efter vad det egentligen vill. Barnet behöver lite tid för att hinna reagera på det man gör för att trösta.
- Barnet kan vara övertrött. Barnet kan vara så trött och samtidigt så uppe i varv att det har väldigt svårt att koppla av, bli lugnt och komma till ro. Man kan dämpa ljus och ljud så att barnet får så lite intryck som möjligt. Man kan försöka lugna barnet genom att sjunga eller prata med lugn röst. Om man vet att barnet är trött men det ändå inte somnar kan man ha haft lite för bråttom. Det kan behövas långa stunder ibland. Att ta upp barnet ur sängen kan göra att barnet i stället piggnar till en kort stund för att sen återigen börja gnälla och inte veta vad det vill.
- Barnet är egentligen piggt. Barnet kanske är piggt och utsövt men man själv är trött och vill att barnet ska sova. Om man försöker få det pigga barnet att somna kommer det att protestera. Det kan vara bättre att låta barnet vara uppe en stund till eller långsamt försöka ändra barnets sovvanor så att de bättre passar den övriga familjens rytm.
- Barnet kan ha ont i magen, kolik. När ett spädbarn lider av kolik kan det visa sig genom att barnet till exempel drar upp knäna mot magen eller tvärtom, spänner benen och sträcker dem rakt ut. Dessutom skriker barnet högljutt, ibland flera timmar i sträck. Man kan ibland höra hur det bullrar och rör sig i magen. Det är vanligt att barnet vill äta ofta. Smärtorna kommer oftast i intervaller med tydligt dygnsmönster, vanligen på eftermiddagen och på kvällen. Om man tror att barnet har kolik kan man rådgöra med barnavårdscentralen.
När små barn skriker / Barn äldre än 6 månader
Allt lättare att förstå barnets skrik
Barnet utvecklar hela tiden sin förmåga att göra sig förstådd på olika sätt. Samtidigt lär man känna sitt barn allt bättre och blir säkrare på att förstå vad barnet menar när det skriker. Barnet får mer och mer egen vilja och visar uttrycksfullt såväl glada och nöjda känslor som missnöje. Det är bra och nödvändigt för barnet att kunna uttrycka sin egen vilja och det är också nödvändigt att man som förälder hjälper barnet att lära sig vad man får och inte får göra.
Man vill visa och vägleda sitt barn
Att vägleda sitt barn, visa vad som är farligt och ofarligt, rätt och fel, tillåtet och otillåtet är något som man gör under hela barnets uppväxttid. Som vuxen vet man vilka normer som man vill att barnet ska lära sig och det är naturligt att förmedla dem till sitt barn. Ett exempel på vad de flesta mammor inte accepterar är att ett litet barn biter i bröstet.
Hur känner man själv inför olika känslouttryck?
Ett litet barn som inte kan prata kan börja skrika och sparka i ren ilska och besvikelse över att det inte får göra som det vill. Det är barnets enda möjlighet att tala om sin åsikt. När barnet blir äldre kan det också använda talade ord, i kombination med skrik och kroppsspråk.
Som vuxen hjälper man barnet att utveckla förmågan att uttrycka och nyansera sina känslor om man i ord tolkar barnets reaktioner, till exempel genom att säga: ”nu blev du visst arg” eller ”nu blev du ledsen”. Fastän man bekräftar den känsla som ligger bakom barnets reaktioner behöver man inte alltid gå barnet till mötes. Barn behöver ju också lära sig att stå ut med att vara ledsna och arga ibland.
Det är väldigt olika hur man som vuxen ger uttryck för sina känslor och vilken inställning man har till olika former av känslouttryck. Men det blir lättare att ta hand om ett litet barn om man har funderat på hur man själv uttrycker sina känslor och hur man reagerar på andra människors sätt att visa känslor.
När ett barn skriker kan man tolka det som att barnet är argt, ledset, missnöjt, trotsigt, elakt, besviket eller har ont någonstans i kroppen. Beroende på vad man tror att barnet uttrycker tar man hand om det på helt olika sätt.
Tips på frågeställningar
För att lättare kunna tänka igenom hur man upplever barnets skrik, kan man fundera kring några konkreta frågor:
- Är det svårt för mig att acceptera att barnet ger uttryck för sina känslor genom att skrika?
- Far barnet illa av att skrika?
- Får barnet skrika av ilska när det inte får göra som det vill?
- Hur bemöter jag barnet när han eller hon har slagit sig och skriker?
- Är det någon gång tillåtet att skrika eller försöker jag som förälder alltid att se till att barnet blir tyst så fort som möjligt?
- Känner jag mig som en dålig förälder när barnet skriker?
- Om jag inte vill låta barnet skrika ut sina känslor kan jag då låta barnet visa dem på något annat sätt?
- När barnet skriker tolkar jag det som att barnet är argt, ledset, missnöjt, trotsigt, elakt eller besviket.
BVC kan stötta och ge råd
Alla barn skriker. Det är svårast den första tiden, men ju mer man lär känna sitt barn desto lättare går det att trösta. Känner man sig uttröttad, ledsen eller otillräcklig kan BVC-personal stötta och ge råd. De kan också förmedla kontakt med till exempel barnpsykolog eller läkare.
Påssjuka / Översikt
Allmänt
Påssjuka eller parotit, är en mycket smittsam virusinfektion som sprids via till exempel hostningar och nysningar. Typiskt för sjukdomen är feber och svullna spottkörtlar vid örat. Svullnaden syns oftast på utsidan av halsen som ”påsar”.
De flesta svenska barn är idag vaccinerade mot påssjuka och därför är sjukdomen mycket ovanlig. Av dem som trots allt smittas, är de flesta barn. Har man varit sjuk en gång är det ovanligt att man insjuknar igen.
Oftast går infektionen över av sig själv men ibland kan man få följdsjukdomar som hjärnhinneinflammation och testikelinflammation.
Symtom
Hälften av alla som smittas blir inte sjuka. I andra fall kan man ha symtom som
- huvudvärk
- feber
- illamående och kräkningar
- ont när man tuggar.
Något dygn senare får man vanligtvis:
- Svullna och ömma öronspottkörtlar.
- Ännu högre feber.
- Svullna spottkörtlar under tungan, vilket kan göra det svårt att gapa.
Behandling
Det finns ingen medicin som botar påssjuka. Men man kan lindra symtomen med vila och receptfria, febernedsättande läkemedel. Till barn väljer man dem med paracetamol eller ibuprofen.
När ska man söka vård?
Om man misstänker att man själv eller ens barn har påssjuka ska man kontakta sin vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.
Påssjuka / Vad händer i kroppen?
Vanlig sjukdom i världen men ovanlig i Sverige
Påssjuka är en klassisk infektionssjukdom som oftast drabbar barn, även om man kan insjukna i vilken ålder som helst.
Sedan 1982 ingår vaccin mot påssjuka i det allmänna barnvaccinationsprogrammet och därför smittas väldigt få barn i Sverige. Anledningen till en allmän vaccination är de allvarliga följdsjukdomar som påssjuka kan leda till, även om de är relativt ovanliga. Ju äldre man är när man blir smittad, desto större är risken att drabbas av följdsjukdomar av påssjukan. Läs mer om vaccinet i kapitlet Vård och behandling.
De flesta får påssjuka i åldrarna tre till tolv år. Typiskt för sjukdomen är att man får feber och att spottkörtlarna vid örat svullnar upp. De svullna körtlarna ser ut som ”påsar” på halsen.
Man smittar under en ganska lång tid
Påssjuka orsakas av ett virus som är mycket smittsamt. Det är en så kallad droppsmitta, som sprids mellan människor genom hosta och nysningar. Viruspartiklarna överförs genom mikroskopiskt små droppar, precis som vid förkylning och influensa. Dropparna kan spridas upp till två meter när man nyser eller hostar. Oftast överförs smittan genom att man tar på ytor där droppar med smittan fallit, och sedan gnuggar sig i ögonen eller näsan. Dessa små droppar torkar fort in och då upphör risken för smittöverföring. Smittan sitter alltså inte kvar i rummet någon längre tid. Sjukdomen drabbar bara människor.
Från smittotillfället går det vanligen 16 till 18 dagar innan sjukdomen bryter ut. Man kan smitta andra från ungefär sex dagar före man ser svullnaden, till och med nio dagar efter att svullnaden dykt upp.
Sjukdomen går ofta över av sig själv
I de flesta fall läker infektionen ut av sig själv inom en vecka och är inte allvarlig. Men man kan drabbas av följdsjukdomar som hjärnhinneinflammation, och viruset kan också angripa andra körtlar i kroppen, till exempel bukspottkörteln. Om en man får påssjuka efter puberteten finns en viss risk för att han ska drabbas av testikelinflammation som i svåra fall kan göra att han inte kan få barn. Läs mer om följdsjukdomar i kapitlet Symtom och diagnos.
Efter att ha smittats en gång av påssjuka kan man inte smittas igen.
Om man är gravid
Om en gravid kvinna insjuknar i påssjuka under de första graviditetsmånaderna finns en något ökad risk för missfall. Däremot finns ingen risk för medfödda handikapp, som till exempel vid röda hund.
Svullnaden börjar vanligen
på ena sidan först,
men brukar sedan
drabba bägge
sidor och vara tydligt
synlig på utsidan av halsen.
Påssjuka / Symtom och diagnos
Feber och påsar på halsen
Bara hälften av dem som utsätts för viruset blir sjuka. Resten klarar sig utan symtom eftersom deras immunförsvar bekämpar infektionen. Om man får symtom visar de sig vanligtvis 16 till 18 dagar efter att man smittats, även om tiden kan variera mycket.
Sjukdomen börjar oftast med allmänna symtom som huvudvärk, feber, och smärtor när man tuggar. Ibland blir man illamående och måste kanske kräkas.
Något dygn efter att de första symtomen har visat sig, börjar öronspottkörtlarna svullna upp och ömma. Oftast stiger febern upp mot 39-40 grader under detta dygn, för att sedan sjunka.
Svullnaden börjar vanligen på ena sidan, men brukar sedan drabba bägge sidor och vara tydligt synlig på utsidan av halsen. Spottkörtlar som sitter under tungan svullnar också ofta vid påssjuka. Det kan ge en svullnad ända från örsnibbarna till under hakan, som gör det svårt att gapa.
Barn kan få feber och svullnad av spottkörtlarna, trots att de är vaccinerade för påssjuka. Det har visat sig att det finns andra virus som kan ge samma typ av besvär som påssjukevirus, men de verkar vara mycket lindrigare.
Blodprov gör diagnosen säker
Efter att de allmänna vaccinationerna infördes är påssjuka mycket ovanligt i Sverige. Därför tar läkare ibland blodprov på dem som visar tecken på påssjuka, för att ställa en säker diagnos. Om det är påssjuka hittas antingen själva viruset eller stigande nivåer av antikroppar mot viruset i blodproven, som tas med ett par veckors mellanrum.
Följdsjukdomar som påssjuka kan ge
Påssjukevirus kan ibland angripa nervsystemet och andra körtlar i kroppen, vilket gör sjukdomsförloppet svårare. Dessutom kan man drabbas av följdsjukdomar.
Om man misstänker att man har något av dessa tillstånd ska man ta akut kontakt med sjukvården.
Mellan fem och tio procent av de män som får påssjuka efter puberteten drabbas av testikelinflammation. De första tecknen är att man, efter att febern först har gått ner och öronspottkörtelns svullnad minskat, åter får hög feber, ungefär 39-40 grader. Testikeln svullnar och ömmar och ibland blir pungens hud röd.
Inflammationen drabbar oftast bara den ena testikeln, men den kan också bli dubbelsidig. Om den drabbar båda testiklarna finns en viss risk för att man kan bli steril. Det finns ingen särskild behandling mot inflammationen när den är orsakad av ett virus, utan man brukar rekommenderas att vila tills man blir frisk igen.
Om man har påssjuka och samtidigt känner att det smärtar och ömmar högt upp till vänster i magen, kan man misstänka att viruset har spridit sig till bukspottkörteln. Oftast har man då också diarré eller är illamående och kräks.
Inflammation i bukspottskörteln måste behandlas på sjukhus. Behandlingen går ut på att avlasta körteln och därför får man näring och vätska i form av dropp. De flesta blir friska, men i mycket sällsynta fall kan bukspottkörtelns funktion rubbas.
Hjärnhinne- och hjärninflammation
Nästan hälften av dem som insjuknar i påssjuka får en inflammation i hjärnhinnorna eller i hjärnan. För de allra flesta är inflammationen lindrig och ofarlig, men tillståndet kan bli allvarligt och även ge bestående skador. Tecken som kan tyda på hjärnhinneinflammation är att man fyra till sex dagar efter att spottkörtlarna har svullnat upp plötsligt blir sämre. Man kan då få
- hög feber
- frossa
- svår huvudvärk
- illamående och kräkningar
- nackstyvhet
- en ökad känslighet för ljus.
Det händer också att man reagerar med slöhet eller förvirring. Om man får hjärninflammation efter påssjuka kan man drabbas av en bestående hörselnedsättning, men oftast bara på ena örat.
Oftast behövs ingen behandling
Det finns ingen medicin som botar påssjuka. Man kan lindra symtomen genom vila och febernedsättande läkemedel. Till barn ska man välja läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller ibuprofen, till exempel Ipren eller Ibumetin.
I okomplicerade fall läker infektionen ut av sig själv på ungefär en vecka. Om man drabbas av följdsjukdomar blir förloppet mer långdraget och ibland behöver man vårdas på sjukhus.
Kontakta alltid vårdcentralen
Även om det inte finns någon behandling mot påssjuka ska man alltid ta kontakt med en distriktssköterska eller allmänläkare om man misstänker att man själv eller någon annan har fått påssjuka. På en vårdcentral får man reda på om det verkligen är påssjuka man drabbats av och om någon i ens omgivning riskerar att smittas.
Vaccination förebygger
Det finns idag ett effektivt vaccin mot påssjuka och samtliga barn i Sverige erbjuds sedan 1982 vaccination. Den första dosen brukar ges vid 18 månaders ålder på barnavårdscentralen, BVC.
Vaccinet ges i form av ett trippelvaccin, också kallat MPR-vaccin, som innehåller vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund. Denna trippelvaccination kan även vuxna få om de inte tidigare har vaccinerats. Eftersom vaccinet innehåller levande, men försvagat virus, kan man som biverkning få mycket lindriga infektionssymtom som känslor av svullnad och trötthet. Upp till var tionde av dem som vaccineras får lätt feber efter en vecka, och ungefär samtidigt kan de också få ett blekt hudutslag som reaktion på mässlingsdelen av vaccinet.
Läkaren anmäler sjukdomen till myndigheterna
Påssjuka är sedan 1996 en så kallad anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att den läkare som behandlar ett sjukdomsfall rapporterar till Smittskyddsinstitutet och till smittskyddsläkaren i länet. De är båda myndigheter som övervakar förekomsten och spridningen av sjukdomar som bedöms som samhällsfarliga.
När det gäller påssjuka är syftet med anmälningsplikten att kontrollera så att vaccinet ger befolkningen rätt skydd och att skyddseffekten inte minskar. Läkaren frågar därför alltid om den som är sjuk har vaccinerats eller inte, och varför man i så fall inte är vaccinerad. Då kan också andra som finns i närheten av den som är sjuk erbjudas vaccination om de inte tidigare har haft påssjuka.
Under de senaste åren har mellan femtio och åttio personer per år rapporterats blivit smittade av påssjuka i Sverige.
Röda hund / Översikt
Allmänt
Röda hund är en smittsam virussjukdom. Man kan till exempel bli smittad när någon som är sjuk hostar eller nyser. Sjukdomen är oftast lindrig för den som får den, men om en gravid kvinna blir sjuk kan fostret få svåra skador. På mödravårdscentralen får man därför göra ett test som visar om man har haft röda hund. Man kan inte vaccinera sig när man är gravid eftersom det också kan skada fostret. I stället får man vaccinera sig efter förlossningen.
Eftersom de flesta barn vaccineras är röda hund mycket sällsynt. I många andra länder är sjukdomen däremot vanlig och skulle snabbt komma tillbaka om vi skulle sluta med vaccination i Sverige.
Från att man smittats tills sjukdomen bryter ut kan det gå mellan två och tre veckor. Man brukar bli frisk efter några dagar.
Symtom
Om man har röda hund är det vanligt att man får snuva och svullna lymfkörtlar, särskilt i nacken. Man känner sig oftast inte särskilt sjuk.
Efter några dagar brukar brunaktiga eller blåröda utslag sprida sig från ansiktet och ner över armarna och benen. Man kan också få feber och ont i lederna.
Behandling
Det finns ingen behandling som hjälper mot röda hund, men sjukdomen går över av sig själv efter några dagar. Man kan behöva ta det lite lugnt, precis som vid en vanlig förkylning.
När ska man söka vård?
Om man misstänker att man har fått röda hund bör man ta kontakt med en vårdcentral. Om man är gravid och orolig för röda hund kan man ringa en vårdcentral eller mödravårdscentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.
Scharlakansfeber / Översikt |
|
AllmäntScharlakansfeber är en ganska vanlig barnsjukdom. Sjukdomen orsakas av en typ av bakterier som heter streptokocker och de är väldigt smittsamma. Man kan bära på smittan utan att bli sjuk. Trots att streptokockinfektioner kan gå över av sig själva, rekommenderas behandling med penicillin. Utan penicillin blir sjukdomsförloppet ofta längre och risken för komplikationer är större. Penicillinet förkortar också den tid då barnet är smittsamt. De allra flesta barn blir friska efter en pencillinkur men någon gång kan scharlakansfeber ge följdsjukdomar, som till exempel halsböld eller öroninflammation. |
|
SymtomVanliga symtom på scharlakansfeber är:
Något dygn senare får barnet också små knottriga utslag. De börjar ofta vid armhålorna och ljumskarna och sprider sig till resten av kroppen. Man känner dem som upphöjningar i huden. Efter ett par dagar blir tungan småknottrig och röd, så kallad smultrontunga. |
|
BehandlingScharlakansfeber behandlas med penicillin och i de allra flesta fall blir barnet då friskt. Ju snabbare barnet får behandling, desto lindrigare blir sjukdomen. Två dygn efter att barnet har börjat med penicillin, smittar det inte längre. För att lindra smärta och feber kan man ge barnet receptfria, smärtstillande och febernedsättande läkemedel som innehåller paracetamol eller ibuprofen. |
|
När ska man söka vård?Om man misstänker att barnet har smittats av scharlakansfeber ska man kontakta en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd. |
|
Scharlakansfeber / Vad händer i kroppen? |
|
Streptokock-bakterier ligger bakomScharlakansfeber orsakas av bakterier som heter streptokocker. Bakterierna orsakar en infektion i halsmandlarna och bildar ett gift som ger röda hudutslag på kroppen. Även tungen får små knottror och blir röd, som ett smultron – därav namnet smultrontunga. Det är oftast barn som får scharlakansfeber, även om människor i alla åldrar kan få sjukdomen. Bakterierna kommer in i kroppen via luften man andas och genom kontakt med smittade personer eller föremål. Bakterierna når sedan slemhinnorna i svalget. De förökar sig och bildar bakteriegift, som sprids vidare med blodet. Bakteriegiftet i sin tur ger utslagen på huden. Mot detta bakteriegift bildas antikroppar, som gör att en person inte kan få utslaget igen vid en ny streptokock-infektion. I samma familj kan ett litet barn få utslag av scharlakansfebern när det för första gången blir sjukt av streptokocker, medan ett äldre barn eller en vuxen som redan haft scharlakansfeber får halsfluss av samma streptokock. |
Tungan blir röd med upphöjda prickar, smultrontunga.
|
Främst små barn får scharlakansfeberAlla människor är mottagliga för smitta av streptokocker, men alla får inte scharlakansfeber. Spädbarn under sex månader är oftast skyddade mot bakteriegiftet genom antikroppar som överförts från modern under graviditeten. Scharlakansfeber är vanligast i småbarnsåldern och tidig skolålder. Äldre barn och vuxna får sällan scharlakansfeber vid streptokockinfektioner. De får i stället halsfluss. |
|
Smittan sprids via luften eller genom direkt kontaktStreptokockerna överförs via mycket små droppar som svävar i utandningsluften från den som är sjuk. Det kallas för droppsmitta. Smittan kan också överföras genom direktkontakt, särskilt genom föremål som är fuktiga och som kommer i kontakt med munnen. Man kan bära på streptokocker och vara smittsam utan att själv vara sjuk. Upp till hälften av eleverna i en klass där det förekommer scharlakansfeber kan vara friska smittbärare. Men den största smittspridningen sker från personer som redan insjuknat. Barnet smittar under hela sjukdomstiden fram till att fjällningen är över. Får barnet penicillin är det inte smittsamt efter två dygn. |
|
Det är svårt att hindra smittaEftersom scharlakansfeber sprids med droppsmitta, då människor andas in och ut, är det ofta svårt att undvika att bli smittad. Bakterierna kan lätt föras vidare i folksamlingar, affärer, biografer och bussar. Har man barn på förskola är det bäst att ha barnet hemma tills han eller hon är frisk igen, eller åtminstone vänta till två dygn efter påbörjad penicillinkur. Om barn efter barn på förskolan blir sjuka i scharlakansfeber kan det ibland vara motiverat att undersöka alla barn och personal för att hitta eventuella friska smittbärare som sprider smittan. Det kan vara hälsovårdsmyndigheterna som tar beslut om en sådan undersökning. Ofta är det distriktsläkaren på vårdcentralen i närheten som tillsammans med BVC-sköterskan gör svalgprov på alla, barn och personal. Man kan vädra och tvätta händerna noga för att förebygga att smittan sprider sig. |
|
KomplikationerFår barnet penicillin blir det i de allra flesta fall friskt igen. Någon gång kan scharlakansfeber ge komplikationer. Barnet kan få en halsböld, öroninflammation, svullna lymfkörtlar på halsen, inflammation i njurarna, inflammation i stora leder eller reumatisk feber som sätter sig i leder och hjärta. Läs mer om dessa besvär under Symtom och diagnos. |
|
Scharlakansfeber / Symtom och diagnos |
|
Många tydliga symtomScharlakansfeber bryter ut två till fyra dagar efter det att barnet har blivit smittat. Barnet får snabbt feber och halsont och känner sig allmänt sjukt. Det är vanligt att barnet får huvudvärk och kräks. Efter något dygn kommer utslagen. De börjar i armhålor och ljumskar och breder sedan ut sig till mage och rygg. Utslagen kan sprida sig till armar och ben och slutligen täcka större delen av kroppen, som blir röd. Därav namnet scharlakansfeber. Ansiktet får också en rodnad, men kring munnen fortsätter huden att vara blek. Utslagen är röda upphöjningar, stora som knappnålshuvuden. De känns när man stryker med handen över huden och påminner om fint sandpapper. Halsmandlarna blir större, röda och får ofta en beläggning av vitgula varproppar. I början har barnet också en beläggning på tungan. Beläggningen försvinner efter någon dag och tungan blir istället glänsande röd med svullna små upphöjningar. Det påminner om ytan hos ett smultron och därför brukar man tala om smultrontunga. Det är också vanligt att barnet får sår i mungiporna och på fingrarna intill naglarna. Lymfkörtlarna på halsens utsida kan också bli svullna och ömma. Febern är oftast rätt måttlig men kan vara hög. Om barnet inte behandlas med penicillin varar febern från ett par dagar till en vecka. Efter två till fyra veckor börjar huden fjälla på handflator, fotsulor, fingrar och tår. På magen, bröstet och ryggen kan barnet få en mjölliknande fjällning. |
Utslagen börjar i bland annat armhålorna och kan sprida sig över hela kroppen. Huden blir röd, scharlakansröd.
|
Olika undersökningarFör att avgöra om man har scharlakansfeber brukar det räcka för läkaren att titta i svalget, på tungan och på utslagen eftersom symtomen ofta är mycket tydliga och karaktäristiska. Om symtomen inte är fullt så tydliga kan läkaren ta en odling. Provet tas i svalget. Det finns också ett särskilt snabbtest som blir klart på några minuter. Det utförs på läkarmottagningen eller kan tas av en distriktssköterska vid hembesök. |
|
HalsböldHos något enstaka barn utvecklas halsinfektionen till en djupare infektion på ena sidan av halsen. Barnet kan då få allt ondare och det blir svårare att svälja och gapa. Till slut bildas det en halsböld som bör behandlas genom att det instängda varet i bölden släpps ut. Barnet får då åka till sjukhus och tappa ut varet under bedövning. |
|
NjurinflammationBarnet kan i ovanliga fall få akut njurinflammation. Det drabbar ungefär 5 av 100 personer som fått scharlakansfeber och visar sig efter någon vecka, då barnet får blod och äggvita i urinen. Njurinflammationen ger oftast inga bestående besvär och brukar gå över av sig själv. |
|
LedvärkNågra veckor efter scharlakansfebern kan barnet få ledvärk i stora leder som knän och armbågar. Värken försvinner av sig själv inom någon vecka. |
|
Reumatisk feberFörr var det vanligt att man fick reumatisk feber efter att man varit sjuk i scharlakansfeber. Det är mycket sällsynt idag. Reumatisk feber visar sig någon vecka efter scharlakansfebern och ger ledvärk och inflammation i hjärtat, vilket kan påverka hjärtklaffarna. Ofta behandlas man med penicillin mot de streptokocker som är kvar och kortison för att motverka inflammationen i leder och hjärta. |
|
Scharlakansfeber / Vård och behandling |
|||||||||
Vanligt penicillin är effektivt mot bakteriernaBarn med scharlakansfeber behandlas med penicillin. Vanligt penicillin, till exempel Kåvepenin, biter på streptokocker och bör tas under cirka tio dagar. Det är viktigt att penicillinkuren fullföljs, annars ökar risken att barnet insjuknar igen om inte alla bakterierna hunnit försvinna. Om barnet är överkänsligt för vanligt penicillin kan läkaren välja en annan lämplig sort, till exempel antibiotika som innehåller erytromycin. Läs gärna mer om olika sorters antibiotika i 1177.se. Länk finns i nästa kapitel, Fördjupning och länkar. Även om streptokockinfektionen kan gå över av sig själv rekommendes behandling med penicillin. Utan penicillin blir sjukdomsförloppet ofta längre och risken för komplikationer större. Barnet är också smittsamt under en längre tid utan penicillinet. För att minska smärta och feber kan man ge barnet receptfria, smärtstillande och febernedsättande mediciner som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller mediciner som innehåller ibuprofen, till exempel Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga. Barn under 18 år som har feber ska inte använda febernedsättande läkemedel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl. |
|
||||||||
Kontakta vårdcentralenOm man misstänker att barnet har scharlakansfeber kontaktas i första hand vårdcentralen. Där kan läkare, eller distriktssköterska som är särskilt behörig, ställa diagnos och föreslå behandling. Sedan vårdas barnet hemma. Om man misstänker att barnet har fått komplikationer som halsböld, reumatisk feber eller andra följdbesvär kontaktas vårdcentral eller sjukhus.
|
Good post! We will be linking to this great article on our website.
Keep up the great writing.